Från Göring till Behring Breivik

»Om jag inte lyckas övertyga domstolen, så vill jag åtminstone övertyga det tyska folket. Om femtio eller sextio år kommer det att resas minnesmärken över mig i Tyskland«

Hermann Göring visste precis vad han gjorde när han utnyttjade rättssalen i Nürnberg för att en sista gång sprida den nazistiska ideologin i offentligheten. Det var långt ifrån självklart att det överhuvudtaget skulle bli någon rättegång. Omedelbar avrättning var länge förstahandsalternativet för flera av segrarmakterna eftersom man inte ville ge förövarna möjligheten att tala till folket med hjälp av domstolen.

Det har gått 67 år sedan Görings sista framträdande och nu diskuteras livligt om Anders Behring Breivik ska få använda strålkastarljuset i Oslo tingsrätt för att berätta om den högerextrema övertygelse som fick honom att mörda 77 oskyldiga människor. Låta honom sprida sitt budskap med risken att några förvirrade personer tar till sig det han säger, eller täppa till truten på honom och riskera att han får martyrstatus i mörkbruna kretsar? Åsikterna går isär. Nina Brevinge har gått igenom historiska processer och analyserar hur terrorister och andra ideologiskt drivna förbrytare lyckats när de försökt utnyttja uppmärksamheten kring sin egen rättegång. En sak kan man åtminstone konstatera: någon staty har inte rests till Görings ära, trots hans tolv timmar långa tal i Nürnberg och trots att hans intellektuella och verbala kapacitet nog kan klassas som överlägsen Anders Behring Breiviks.

Berättelsen i förra numret om det märkliga avtal som ledde fram till planerna på en vapenfabrik i Saudiarabien har fått stor uppmärksamhet. Nu har en ny försvarsminister utsetts, men även hon kommer att tvingas hantera Saudifrågan, skriver Madelene Engstrand Andersson och Maggie Strömberg. Missa inte heller Anders Sundelins fantastiska berättelse om etanolfabriken som håller på att stjälpa en hel kommun.