Front som förskräcker

Med facklan i näven gick dåvarande utbildningsminister Olof Palme den 21 februari 1968 sida vid sida med Nordvietnams ambassadör i Moskva i en demonstration mot USA:s krig i samma land. Reaktionen lät inte vänta på sig. USA kallade hem sin ambassadör och högerledaren, Yngve Holmberg, krävde Palmes avgång.

När Olof Palme höll sitt första maj-tal några månader senare häcklade han Holmberg: »Låt oss bygga en vaktkur åt Holmberg ute på Arlanda. Där kan han sitta och se ambassadörerna komma och gå.«

Någon vaktkur blev det inte, även om den som hade suttit där under de senaste månaderna kunnat se både Israels och Saudiarabiens Sverigesändebud hasta förbi på väg hem.

Att Jacques Lapouge, Frankrikes ambassadör i Stockholm, skulle bli kallad till Paris efter Zlatan Ibrahimovics utfall efter förlusten mot Bordeaux är osannolikt. Däremot hamnade PSG-spelarens fräsande om »skitland« mitt i en alltmer upphetsad valrörelse där liknande ordval verkar vara vardagsmat.

Marine Le Pen, Nationella frontens partiledare, lockar fler och fler sympatisörer. I förra årets EU-parlamentsval fick partiet 25 procent av rösterna och nu, inför nästa veckas lokalval, säger mätningarna att hela 30 procent skulle lägga sin röst på henne. Siffror som gör partiet till Frankrikes största. Framgång för Le Pen, visst, men samtidigt inte helt lätt att hantera för ett parti som definierar sig som anti-etablissemang och som vill uppfattas som en underdog. Så när Marine Le Pen nu avverkar valmöten på löpande band är det med ett tonläge och en aggressivitet som gör att Ibrahimovic i jämförelse nästan framstår som en konfirmand.

Fokus Nina Brevinge beskriver hur den franska partiledaren i medvind nu drar på sig offerkoftan. Allt för att partiet inte – enligt dem själva – ska uppfattas på värsta tänkbara sätt: som favoriter.

Trevlig läsning i helgen!