Aaah, Waldner!
Som svensk turist i Kina lär man sig snabbt att Jan-Ove Waldner är det största vi har i vårt land. Säg att du kommer från Sverige och du får en utläggning om J-O:s storhet tillbaka.
J-O är stor men bordtennis är större. Det spelas pingis i parker, på innergårdar, på arbetsplatser och i skolor.
Kanske har nationens uppsjö av pinpongmästare sin förklaring i dessa offentliga pingisbord. Inte bara för att borden varit lättillgängliga utan just för att man spelat utomhus. Pingisbollen väger 2,7 gram. Det blåser alltid i Beijing. Resten får ni räkna ut själva.
"För Kinas ledare har idrott och politik alltid hört ihop", skriver Göran Leijonhufvud i Fokus stora Kina-reportage. På sjuttiotalet myntades begreppet "pingpong-diplomati", då Kina började tina upp de djupfrysta relationerna till USA genom just bordtennismatcher.
Men det borde kanske heta pingpang-diplomati. Bordtennis heter inte ping pong på kinesiska som man skulle kunna tro, utan just ping pang. Närmare bestämt ping pang qiu (som vi får lära oss av Mats Larsson på Expressens Kinablogg).
