Den enda plattformen

Igår fick jag ett pappersbrev, som varken var spam eller räkning! Jag forcerar kuveret utan att åsamka mig papercuts. Där inne finner jag några sidor utrivna ur en av alla de där tidningarna du inte visste fanns – Biblioteksbladet. En handskriven lapp förklarar "Jag tror du kommer tycka det här är intressant". Och mycket riktigt, det visar sig vara världens vassaste debattartikel.Texten finns av anledningar vi snart ska se inte på internet. Det är Pelle Snickars, forskningschef på statens ljud- och bildarkiv, som rasar mot forskningsarkivens "oförmåga att till fullo växla ut webbens potential". Axplock ur resonemanget:

• Arkiv måste inte längre vara bundna till en fysisk plats.

"Det är helt enkelt inte rimligt att till exempel SLBA:s 1,3 miljoner mediefiler i vårt digitala arkiv endast kan användas av våra forskare på Karlavägen 98 i Stockholm".

• Egenutvecklade system är nästan alltid underlägsna nätets plattformar.

"Google har för de flesta forskare och användare ersatt Libris som sökverktyg, och KB:s Regina har helt passerats av amazon.com eller adlibris.se".

• Lagringsutrymmet är numera obegränsat.

"Inte heller är den textuella informationen om Bergmans filmer särskilt upphetsande – man vill ju förstås se hela materialet. (...) Om noter, kartor och tidsskrifter digitaliserats – varför kan jag inte ta del av dem?"

Nu snackar ju bara Pelle om arkivens dammiga värld. Men resonemanget är lika sant för alla typer av digital information.

Värdet på information är helt avhängigt hur många som har tillgång till den. Så att bara låta en mikroskopisk grupp forskare få tillgång till något alla har bekostat är inte bara ekonomiskt utvecklingsstört, utan direkt provocerande. Det här gäller som jag tidigare skrivit även för SR och SVT.

Och precis som för public service-bolagen är det rättighetsfrågan som står i vägen för öppna och tillgängliga arkiv.

Här finns off-the-shelf kulturpolitik att hämta för alla ni partier som saknar egna initiativ på området (alla partier). Medans ni diskuterar piratkopiering, teknikneutralitet, presstöd och finansieringsmodeller utifrån en redan överspelad världsbild missar ni möjligheten att göra något riktigt stort och bra.

Om det någonsin funnits ett tillfälle att klä på sig politikens pompösa ord om framkant, världsledande, kunskapssamhälle och så vidare, så är det nu.

Jag tänker upprepa detta tills ni förstår: Webben är plattformen, det är den enda plattformen, och du skall inte ha andra platformar jämte webben. Eljest är du irrelevant. Eller för att låna några glosor från Pelles härliga prosa:

• Klerikal

• Obsolet

• Prekär

• Marginaliserad

• Anakronistisk

• Henrik VIII-nivå

• Strutsmentalitet

• Anomali

• Barock

• Ovärdig absurditet

Så ni som jobbar med detta, politiker och andra, sätt er in i saken på riktigt och red ut rättighetsfrågan allready!

Och till Pelle och min brevskrivande vän: Tack för texten, nu är den åtminstone i essensen digitaliserad, och får förhoppningsvis spridning utanför arkivens slutna silos.