Jösses!

Först ett erkännande. Innerst inne trodde vi nog inte att den politiska krisen skulle gå så långt att vi på onsdagseftermiddagen skulle stå inför beskedet att Sveriges statsminister, efter mindre än tre månader, skulle kasta in handduken och berätta att han tänker utlysa nyval.

Vad var det egentligen som hände under de sextio dagar som gick mellan att Stefan Löfven tillträdde till att krisen var ett faktum? Nina Brevinge, Claes Lönegård och Ida Ölmedal har kartlagt en sällsynt kort regeringsperiod, fylld av politiska krumbukter, som inte bara kommer att påverka bilden av socialdemokraterna som regeringsbärande parti. Hösten 2014 kommer att leva kvar som en tid då den svenska politiska kartan ritades om.

Den 22 mars ska svenskarna återigen gå till valurnorna. Det är väldigt svårt att förutse hur den senaste tidens politiska spel påverkar väljarna, men att det kommer att påverka är nog ganska säkert. Debatten kommer att handla om vem som bär skulden. Vem var det som inte ville samarbeta med vem? En havererad regering ställs mot en allians med otydligt ledarskap.

Och så sverigedemokraterna förstås. De var styrkta av valframgången i september, och vikarierande partiledaren förklarade att han tänkte fälla inte bara den här regeringen, utan varje regering som inte sätter upp en stoppskylt vid gränsen för människor som flyr från krig och förföljelse. 37-åringen från Rottne har på några veckor klivit ut ur skuggorna och rakt in i det politiska strålkastarljuset. Johan Anderberg porträtterar Mattias Karlsson.

Som ni förstår har redaktionen jobbat dygnet runt med regeringskrisen, men lite annat har vi att bjuda på. Anna Ritter skriver om ett Nobelpris som bokstavligen räddar liv. Röken från fotogenlampor motsvarar fyra paket cigaretter om dagen. Med solcellsdrivna led-lampor kan 1,5 miljoner liv räddas varje år.

På Sista ordet skriver Shima Niavarani om det opium som dödar hennes fantasi.

Trevlig läsning!