Kamp mot hästdroskor och obehagliga sanningar

Det arabiska begreppet taharrush gamea kan inte översättas med »våldtäktslek«. »Taharrush« betyder »trakasserier«. »Gamea« helt enkelt »grupp«.

När Fokus nämnde fenomenet för två nummer sedan nämndes det också att det hade beskrivits som en »våldtäktsliknande lek«. Det föranledde ett par krav på rättelse, eller till och med »dementi«. Det fanns en underton av att begreppet inte alls borde ha nämnts.

Taharrush gamea beskriver ett fenomen där en grupp män kollektivt trakasserar kvinnor. Det kom till mer allmän kännedom under protesterna i Egypten 2011. Under nyårsnatten i Köln 2015 förekom samma fenomen. I Sverige finns rapporter om liknande incidenter.

Allt detta är helt enkelt sant. Hur »gamea« översätts gör varken till eller från.

Det finns ibland en tendens att vilja använda bisak för att tabubelägga obehagliga huvudsaker. Det är oklokt. En normalintelligent mediekonsument märker när journalister gör sig dummare än de är. Det är sådant som driver folk till att söka nyheter på propagandaplatser på internet.

Lasse Granestrands artikel i veckans Fokus är ett exempel på motsatsen till att göra sig dum. Utifrån arbetet med Migrationsverkets prognos, som presenteras på torsdag, visar han att vi inte kan välja att tänka på migrationsströmmar som bara människor, eller bara volymer. De är med nödvändighet båda.

New Yorks borgmästare Bill de Blasio lovade att av djurskyddsskäl omedelbart förbjuda hästdroskorna i Central Park, om han blev vald. Mer än två år senare finns de kvar.

Den gångna veckan presenterades en kompromiss om att minska antalet droskor från 220 till 95 och begränsa deras rörlighet. Det mäktiga transportfacket, Teamsters, har sagt ja. New York-borna är mindre medgörliga. Vi får se hur det slutar.

Bill de Blasios kamp mot hästdroskorna hamnar ändå i skuggan av de republikanska presidentkandidaternas kamp mot varandra. Martin Gelin berättar i veckans nummer om ett parti utan köl.

God läsning.