Valfusk och dartvinst (nästan)

”Han fuskade sig till valsegern”. Mannen jag talar med är inte en galen rättshaverist som sätter upp handskrivna lappar på stan, utan – troligtvis – St Louis nästa borgmästare. Han talar släpig sydstatsamerikanska, har ringar på alla fingrar och det är när vi pratar om presidentvalet 2004 som min nye bekant lanserar sin teori. Det nickas runt bordet. De flesta är demokrater, men inte några fanatiker, de flesta väldigt mycket i mitten. Alla håller med. Yes, Bush stole the election.

Tidigare på dagen har jag haft ett långt samtal med Dick Gephardts förre stabschef, och det är inte riktigt klokt hur roligt det är att prata politik med nån som går igång på alla cylindrar. Krisen? Well, den är ett bra tillfälle för USA att ställa om, skapa nya gröna jobb. Vi kollar Wall Street på hans Blackberry, och New Yorkbörsen rusar.  ”Obama kommer att låta GM gå under. Men Chrysler och Ford kommer fixa det här. Vår ekonomi är stark, i grunden.”

Sen pratar jag med riskkapitalisten. Han är republikan, nätt och jämnt. Men röstade på Obama, kunde inte låta bli. ”Den stora faran med det som händer nu”, säger han, ”är om det får till följd att folk slutar våga ta risker. Just nu är det så, bankerna lånar inte ut, ingen vågar investera”. Men han är också positiv. ”Det kommer gå bra det här.”

På kvällen går vi ut och spelar dart, hela gänget av stipendiater. Killen från Saudi, tjejen från Colombia. Sydstatsdemokraten, riskkapitalisten och republikanen. Jag känner mig som 17 år och ute på tågluff. Jag kommer tvåa, nätt och jämnt före den oerhört rutinerade nordirländaren. Inte illa, på det hela taget.