Klimathotet ska tas på allvar – men utan alarmism
Den klimatalarmism många medier ägnar sig åt är begriplig. Samtidigt är den potentiellt farlig.
Toppbild: TT
I tisdags toppades Dagens Nyheters förstasida av rubriken »Klimatdystopin har blivit verklighet – och det är vi som har skapat den.« Illustrerat med en förkolnad skog. Om någon DN-läsare – mot förmodan – har missat allvaret i klimathotet kom en påminnelse redan i kulturdelen vars förstasida samma dag täcktes av en annan skog, denna i ljusan låga. Liksom för övrigt DN:s etta gjorde även dagen före, på måndagen, då läsekretsen skulle förberedas på att en »dyster klimatrapport« från FN:s klimatpanel var i antågande.
Få betvivlar att koldioxidhalten i atmosfären har ökat rejält. Eller att det i huvudsak beror på människans användning av fossila bränslen. Samstämmigheten är stor också om att jordklotet har blivit en grad varmare sedan förindustriell tid. Veckans IPCC-rapport bidrog framför allt med ökad kunskap om extremväder. Det blir både mer frekvent och kraftigare när temperaturen stiger.
Men det råder ingen enighet om att dessa förändringar kommer att göra jorden obeboelig. För även om extremvädret ökar så har vi i dag betydligt bättre möjligheter att hantera effekterna av det. Antalet döda i naturkatastrofer är bara en bråkdel av vad det var för hundra år sedan, trots att jorden alltså har blivit varmare samtidigt som befolkningen är avsevärt större.
Och enligt en studie i vetenskapstidskriften Lancet medför den globala uppvärmningen visserligen att 120 000 fler dör i värmeböljor, men samtidigt sparas 300 000 liv genom att färre avlider av extremkyla. Enligt en annan studie svämmar 10 000 studerade floder över mer sällan i dag än för 50 år sedan. Skogsbränderna har inte ökat i omfattning de senaste decennierna, utan minskat. Samtidigt erbjuder tekniken ständigt bättre möjligheter att minska utsläppen med hjälp av kärnkraft, eldrift, nya produktionsmetoder, koldioxidsänkor i haven et cetera.
Den klimatalarmism som DN och många andra medier ägnar sig åt är begriplig. Den genererar uppmärksamhet och läsning. Samtidigt är den potentiellt farlig då den skrämmer väljarna vilket riskerar att få politikerna – som ju i slutändan lägger fast klimatpolitiken – att fatta kostsamma och ineffektiva beslut. Klimathotet ska hanteras. Men inte baserat på domedagsprofeters mässande utan med hjälp av genomtänkta strategier som väger kostnad mot nytta. För sådana finns.
