Kollisioner under ytan
Hånad, utskrattad och ifrågasatt. Det är inga epitet en Harvardprofessor vanligtvis förknippas med. Men det var så omvärlden – den liberala, vänsterinriktade och postmoderna omvärlden – såg på statsvetaren Samuel Huntington som nyligen gick ur tiden.
De enda som verkligen läste honom och tog till sig idéerna om »the clash of civilizations« var de neokonservativa hökarna som då och då intog Vita huset. Huntingtons huvudtes var att historien faktiskt inte tog slut med kalla krigets slut. Västerlandets dominans och den liberala demokratin kommer inte att stå outmanad för all framtid. Civilisationer kommer att kollidera.
Frågan är om inte Huntingtons framtid är här nu. I förra veckan kolliderade en rysk och en amerikansk satellit i rymden. Kraschen var lika kraftfull som oundviklig. Satelliterna, som cirkulerar runt jorden i en hastighet av minst 35 000 kilometer i timmen, blir bara fler. Och det saknas trafikregler.
Och så i måndags krockade en brittisk och en fransk ubåt mitt i Atlanten. Fartygen var bägge bestyckade med 16 kärnvapen, och utrustad med ekolod och radar. Problemet var bara att de också hade tekniken för att undvika att själva synas på ekolod och radar.
Det var kanske inte riktigt så här Huntington hade förutsett det, men visst är de gamla stormakterna på kollisionskurs. Och vem reser sig ur askan oskadd, om inte Kina och Indien. Precis som Huntington förutspådde.
