Konsten att ha fel på olika sätt
Man kan göra fel på många sätt som tidningsjournalist. Som att stava fel. Eller ha fel fakta. De två är de vanligaste varianterna inom vårt yrke.
Sedan finns det två mindre kända kategorier - båda vilka jag nu kan konstatera att jag har gjort mig skyldig till. Detta i reportaget om Nobelstiftelsen som publicerades i Fokus härom månaden.
Den första feltypen och felaktigheten uppmärksammades härom veckan av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund, i ett blogginlägg. Feltypen kan vi för enkelhets skull ge samma namn som inläggets rubrik - Futurum Exakti Preteriti (vilket ska betyda något i stil med en avslutad handling i framtiden).
Enklare uttryckt: i inledningen av min artikel berättade jag hur Peter Englund en angiven dag i framtiden skulle ta sig genom Stockholm till Nobelstiftelsens kontor på Sturegatan. För att där vid ett möte behandla frågan om en ny vd för stiftelsen. Felet - som Englund muntert påpekade - var att han då aldrig gjorde som jag skrev att han skulle.
Inte för att jag hade missat vad gäller dagen och mötet. Men för att mötet flyttades.
Så långt det första felet.
Det andra är ett så kallat spekulationsfel. Min latin är för usel (för att inte säga obefintlig) för att ge kunna det ett lika elegant namn.
I artikeln spekulerade jag tämligen självsäkert att Tomas Nicolin - redan styrelsemedlem i Nobelstiftelsen - besatt fina meriter för vd-jobbet och följaktligen var som klippt och skuren för jobbet.
Även här körde jag i drickat. I dag offentliggjordes att den tidigare riksbankschefen Lars Heikensten har utsetts till ny chef för Nobelstiftelsen. Även han med goda meriter - liksom de fyra senaste företrädarna en person som jobbat med ekonomi på departement. Liksom alla tidigare företrädare en man, ehuru fritänkande, men ändå av etablissemanget.
För egen del får jag slicka mina journalistiska sår. Men jag stillas ändå av att dessa två feltyper är en smula lättare att leva med än de hårdare, fakta- och stavvarianterna.
För att parafrasera Lord Tennyson - det är bättre att ha spekulerat - och förlorat - än att aldrig ha spekulerat alls.
