Kungar av sand

Regeringscheferna åkte till ett vandrarhem i Varberg och två frågor ställdes. Först: Vänder opinionen för regeringen nu? Sedan: Borde inte de borgerliga planera för valförlust?

Nästa vecka är det [[Håkan_Syréns|Håkan Syréns]] tur. Överbefälhavaren ska bli ordförande i EU:s militärråd, är tanken. Kan han äntligen få resurser nu? Eller, borde han planera för ett fiasko?

Syrén – kompetent eller inte – kommer faktiskt från en avrustningsnation. I bagaget på resan till centralmakterna har han en bantad armé, en gammal flotta och ett flygplan som inte går att sälja. En kung av sand.

De fyra partiledarna sitter nu på samma strand. Det spelar tydligen ingen roll hur mycket [[Mona_Sahlin|Mona Sahlin]] sjabblar – folket gillar ändå inte hela regeringen.

Från vandrarhemmet lanserades därför allianskontor i huvudstäderna, intensiva bussturnéer samt trumfkortet [[Anders_Borg|Anders Borg]]. Varbergsvännerna tänker sig att finansministern ska hoppa i väljarvattnet och agera flytdyna.

Inte nog med att han mitt i finanskrisen redan leder moderaternas förnyelsearbete, nu ska han dessutom basa för regeringens reformgrupp, den nyhet av tyngd som presenterades på västkusten. Han ska fixa alla åtgärderna på arbetsmarknaden och hela den nya skattepolitik som ska svara på kapitalismens kris och hålla efter valet 2010.

Miljöpartiet älskar att arbeta mindre. Men på tåget till Göteborg med Mona Sahlin sa inte [[Maria_Wetterstrand|Maria Wetterstrand]] så mycket om det. Kanske borde hon prata friår med Borg i stället.

Snart torde han vara öppen för förslag om en vilovecka.