Kunglig journalistik
Det är bara att erkänna. Jag har med intresse följt turerna kring den uppbrutna prinsessförlovningen. Och jag tänker inte ställa mig i kön av publicister ivriga att skälla ut sina lite mindre fina redaktörskollegor i kvällspressen. Det har säkert skett övertramp som förtjänar kritik, men det är inget argument för att underkänna hela rapporteringen. När kungliga relationer manifesteras med förlovningar, vigslar och födslar är reportrarna och fotograferna välkomna. Då får kungafamiljen leva med att det också finns ett intresse när det går åt pipan.
Men Fokus uppgift är att fördjupa, och i ärlighetens namn kan vi inte se hur förlovningsrapporteringen skulle kunna fördjupas.
Det kan däremot hovrapporteringen i stort. Anders Billing visar i veckans nummer hur middagar och medaljer inte på något sätt är obetydliga ceremonier utan delar i en mycket genomtänkt strategi. Monarkins fortbestånd bygger på opinionsbildning genom ett idogt nätverksarbete – mat, mingel och makt.
För övrigt har jag fått många reaktioner på beslutet att lämna Presstödsnämnden. Det kan dröja ett tag, men alla ni som hört av er ska få svar på era synpunkter och frågor.
