Länge leve galningen

Ni vet vem jag pratar om. Den där personen som nästan patologiskt är tvungen att säga »tänk om det är tvärt om«, just som man börjat närma sig konsensus. En jobbig jävel, helt enkelt. Extra jobbigt är det när det sedan visar sig att personen i fråga hade rätt.

Vice riksbankschef Lars EO Svensson är en sådan person. Under flera år har han konsekvent röstat mot majoriteten i riksbanksdirektionen och inte hymlat med sina åsikter om hur han tycker att penningpolitiken borde skötas. Det går förstås inte att säga att allt skulle bli bättre om Lars EO fick styra penningpolitiken, men den svenska ekonomin skulle se väldigt annorlunda ut. Claes Lönegård har skrivit ett reportage som handlar om den avgrundsdjupa klyftan i riksbankens direktion, men texten handlar lika mycket om hur viktiga de där personerna är. De som vågar utmana och driva en egen linje utifrån en djup personlig övertygelse.

Det här gäller förstås inte bara Riksbanken utan alla organisationer. En tidningsredaktion ska, som bekant, härbärgera minst en galning. På Fokus turas vi av praktiska skäl om att ta den rollen. Den här veckan hävdade jourhavande galning att det visst går att illustrera bråket i Riksbanken med toalett-klotter. Jag tycker hon hade rätt.

Vår nya krönikör, Johannes Forssberg, kanske inte är galen men tänker fritt gör han. Debatten om vinstförbud skymmer den mycket större frågan om hur vården ska finansieras i framtiden, skriver han på Signerat.

Som en service till våra läsare har Therese Eriksson gått igenom vilka böcker du måste läsa, eller åtminstone med trovärdighet kunna framstå som att du har läst, för att hänga med i middagskonversationerna i vår.

Detta och mycket mer i veckans nummer.

Trevlig läsning.