Vem vinner på att OMX säljs ut?
Så fegade OMX friare ur och slog sig ihop. Dubaibörsen och amerikanska Nasdaq. Natten mellan onsdag och torsdag, efter att Fokus gått i tryck, kom nyheten att de gjort upp istället för att fortsätta slåss om bytet, den stockholmsbaserade nordiska börsoperatören och teknikutvecklaren OMX. Det är å ena sidan förvånande, det är ett udda par. Samtidigt är skälet enkelt, Dubai saknade trovärdigheten och Nasdaq saknade pengarna. Och ingen av dem hade råd att vända hem och säga ”sorry, jag misslyckades”. Frågan i den artikel papperstidningen Fokus publicerar imorgon är emellertid mer relevant än någonsin, eftersom ägarna ännu inte sagt ja till den nya konstellationen – Hur ska regeringen och de andra ägarna ställa sig?
Faktum kvarstår, att även om det finns en logik för friarna i att köpa OMX, betyder inte det att det omvända gäller. Ordet oundvikligt är provocerande i sin tomhet. Ännu har ingen förklarat varför en av Europas mest lönsamma börsoperatörer, som ligger långt fram i teknikutvecklingen och är helt dominerande på sina lokala marknader - behöver Nasdaq och Dubai.
Den logik som driver stora internationella bolag, som Ericsson och Nokia, med säte i Norden att notera sig på andra, större börser, kommer att kvarstå även om OMX blir en del i en större koncern. Visserligen ingår då OMX i den stora koncern där en annan börs får handeln, och därmed stannar intäkterna i ”huset”. Men vem har gynnats av det? Den nya koncernen kommer sannolikt att dra på sig så stora kostnader, inte minst i samband med sammanslagningen och under många år därefter, att den totala lönsamheten utslagen över de fusionerade bolagen blir lägre än den var tidigare. Det finns ett otal exempel som visar att det ofta blir så. Stora fusioner leder sällan eller aldrig till högre lönsamhet, de blir bara större. Vad var då poängen?
Olof Stenhammar, OMX tidigare ordförande, har själv tidigare alltid sagt att den stora vinsten i börsfusioner ligger i att man slår ihop och effektiviserar clearingverksamheter (det vill säga den funktion som tekniskt genomför affären). Men det är inte ens säkert att något sådant kommer att bli verklighet här, inte på länge i alla fall. Och vad gäller kundnyttan blir det inte billigare förrän clearingsystemen slås ihop. Tekniskt kan kunder redan handla på börser världen över.
Intrycket är och förblir att denna, som många andra fusionsvågor drivs av nervösa, giriga tjänstemän, och vissa ägare. Individer försöker på kort sikt rädda sina karriärer, en irrationell rädsla att bli sittande med Svarte Petter driver dem till affärer utan logik. Det oundvikliga är inte oundvikligt. Men när bollen satts i rullning hänger plötsligt alla på.
Argumentet mot att det totalitära Dubai tar över en väsentlig del av Nordens infrastruktur – ja, börser är infrastruktur som vägar - kvarstår också i allra högsta grad. Är jag en nationalistisk reaktionär? Nej, jag tyckte exempelvis det var rätt att sälja ut Skandia. Men OMX styrelse är skyldig staten, övriga aktieägare och finanssverige att göra klart för Vem det är bra och nödvändigt att OMX säljs.
För övrigt kan man konstatera att svenska skattebetalare är de stora förlorarna på att friarna gjort upp – nu blir det ju ingen budstrid och priset blir lägre.
