Luftiga löften till Kalmar

Peter Fust är lite stressad. Om ett par månader hoppas han att kung Carl Gustaf ska stå där och sprida kunglig glans över det kinesiska företaget Fanerduns jätteprojekt. Den 28 september ska anläggningen invigas med pompa och ståt.

– Förhoppningen är att hinna klart i tid. 30 kinesiska byggnadsarbetare jobbar för fullt, säger Fust, som är företagets finansiella chef.

Den gamla chokladfabriken i utkanten av Kalmar har länge stått öde. När det i augusti förra året stod klart att den kinesiske affärsmannen Jinxing Luo köper 890 000 kvadratmeter för att bygga ett handelscenter där 1 100 kinesiska företag ska sälja sina produkter till svenska och nordeuropeiska grossister, jublade både kommunpolitikerna och näringsminister Maud Olofsson som var på plats för att inviga det första spadtaget.

Projektet består också av bostäder, spaanläggning, parker, restauranger, hotell och resebyråer. Det låter nästan för bra för att vara sant. Och det kanske det är.

Affärsidén går i korthet ut på att sälja utställningsplatser till kinesiska företag som vill nå den europeiska marknaden. De 1 100 montrarna kostar 3,5 miljoner styck, och i paketlösningen ingår bostad för utställarna och deras familjer.

Om planen lyckas skulle det alltså innebära flera sköna miljarder ner i Luos ficka. Och Kalmar skulle kunna få många nya arbetstillfällen. Än så länge är dock ingenting klart. Fanerdun har fått in 6 000 intresseanmälningar från kinesiska företag, enligt Peter Fust, men inga avtal är ännu skrivna.

Projektet har kantats av motgångar och negativ publicitet. Arbetsmiljöverket stoppade bygget på grund av säkerhetsrisker samtidigt som det rapporterades att Fanerdun lockat med permanenta uppehållstillstånd för att få kinesiska investerare till Kalmar. Något sådant kan företaget dock inte lova.

Fanerdun har tillbakavisat all kritik och skyllt på kulturkrockar. Men den grundläggande frågan kvarstår. Kommer företag från hela norra Europa verkligen att åka till lilla Kalmar? Kommer det skapas några nya jobb för lokalbefolkningen? Håller affärsidén?

Inger Hilmansson är skeptisk. Hon är folkpartistiskt oppositionsråd i Kalmar och menar att den politiska majoriteten alltför lättvindigt har köpt Luos visioner. Hon har sedan augusti i fjol begärt att få se Fanerduns årsredovisning, utan framgång. Motiveringen har varit att »så gör man inte i Kina«. Men Frédéric Cho, som är Asien-ansvarig vid HQ Bank, blir förskräckt när han hör det här och menar att inget kunde vara mer felaktigt:

–Det är rent struntprat. Seriösa kinesiska aktörer har insett att transparens är A och O, och tvekar aldrig att dela med sig av information, inklusive bolagens årsredovisningar, säger Frédéric Cho.

Förklaringen till varför politiker, tjänstemän och kalmariter svalt projektet med hull och hår stavas »mr Luo«. Alla som träffat den kinesiske affärsmannen vittnar om hans karisma, energi och entreprenörsanda. Inger Hilmansson skriver under på att Luo har välsignats med talets gåva. I november i fjol intog han den stora Kalmarsalen för att informera nyfikna Kalmarbor om sitt kommande jätteprojekt. Salen var fylld till bristningsgränsen av invånare som ville höra mer om satsningen. »Är ni med mig?«, vrålade Luo till församlingen. Tolken översatte och svaret kom snabbt: »Jaaaa!«, ropade kalmariterna unisont.

– Det var en otäck upplevelse och jag blev faktiskt lite illa till mods av att se hur han så enkelt lyckades få med sig hela folkmassan, säger Inger Hilmansson.

Luo har i svenska medier beskrivits som en kinesisk miljardär och ägare till ett otroligt framgångsrikt storföretag. Problemet är bara att denna bild är något överdriven.

– Svenskarna verkar inte ha gjort sin hemläxa. Vad jag förstått driver mr Luo ingen jättekoncern och han är ingen miljardär. Hans företag är ett helt vanligt, mellanstort kinesiskt företag, understryker Frédéric Cho.

Han oroar sig för att det kan bli en dyrköpt läxa för Kalmar. Skulle en rastlös entreprenör som Luo inte lyckas, så har han inga intressen som håller honom kvar. Då lär han snabbt flytta vidare till nya jaktmarker.

Den drivne affärsmannen har i alla fall lyckats gjuta nytt mod i en utflyttningsregion. För Kalmar – en kommun med 35 000 invånare som drabbats svårt av nedläggningar, utflyttade företag och invånare, kom Luo som räddaren i nöden. Den framgångsrike kinesiske draken och hans jätteimperium har gett Kalmarborna hoppet åter.

Men hittills har de utlovade jobben inte kommit. Fanerdun letar just nu efter en vd, och har än så länge bara anställt tre personer, utöver det trettiotal kinesiska byggarbetare som nu sliter med att få jätte­projektet färdigt i tid. Peter Fust räknar lite svävande med att »några hundra« nya arbetstillfällen kommer skapas i sinom tid. Lyckas satsningen inte ge några nya jobb åt lokalbefolkningen så lär företagets förtroendekapital vara snabbt förbrukat, tror Frédéric Cho. Hela Fanerdun-projektet har ju motiverats med att det ska skapa arbetstillfällen.

Om nu Fanerdun lyckas få dit kinesiska utställare återstår ändå det viktigaste, att locka köpare till Kalmar. Luo har inspirerats av det jättelika handelscentrumet i den kinesiska staden Yiwu. Där krängs allsköns prylar till olika grossistfirmor. Foppatofflor blandat med hemelektronik.

– I Yiwu är det 60 000 utställare, så i jämförelse är 1 100 företag i Kalmar inte så mycket. Vi räknar med att vårt upptagningsområde består av 100 miljoner konsumenter, säger Magnus Gustafson på Regionförbundet i Kalmar, som är spindeln i nätet och den som knöt kontakten med Luo vid ett affärsforum i Kina.

Det innebär att projektet måste attrahera köpare långt utanför Sveriges gränser för att lyckas, vilket kan bli tufft. Det lär inte bli så enkelt att få hit svenska konsumenter och företag heller, eftersom konceptet är främmande.

Alla som på något sätt är inblandade i projektet pekar på att affärsunderlaget i Kalmar är stort – snart kommer alla svenska grossister slippa åka hela vägen till Yiwu i Kina när de ska lägga sina beställningar, heter det. Men Susanne Sandberg som är ekonomidoktorand vid handelshögskolan i Kalmar, och som tillsammans med kollegan Mikael Hilmersson har besökt Yiwu, säger att det främst är företag från Indien, Mellanöstern och Pakistan som åker på inköpsresor dit. Endast i mindre utsträckning är det europeiska klienter.

– I Sverige har vi en stark kedjebildning och det är knappast troligt att företag som H&M, Ikea eller andra stora butikskedjor kommer åka till Kalmar för att göra beställningar. Många av de svenska företagen har redan direktavtal med fabriker i till exempel Kina, säger Susanne Sandberg.

Hon pekar också på en annan viktig faktor som skiljer den kinesiska marknaden från den svenska och som gör jämförelser svåra. I Kina finns det ett enormt efterfrågeöverskott, vilket innebär att i princip allt som tillverkas går åt som smör i solsken. I Sverige är det tvärtom köparens marknad, vilket ställer högre krav på de produkter som produceras.

Ytterligare en sak som talar till Kalmars nackdel är att en konkurrent till Luo snart öppnar ett liknande grossistcenter i Amsterdam. Sedan tidigare finns det liknande projekt i Ungern, Polen och Italien, och konkurrensen om de europeiska kunderna är stor.

Vad händer då om Fanerduns projekt misslyckas? Kalmar kommun har satsat sex miljoner kronor på att marknadsföra staden. Regionförbundet har också bidragit med ett par miljoner. Än så länge rör det sig inte om några större summor, alltså. Men projektets art och omfång gör ändå att ett misslyckande vore fatalt för Kalmar och dess ledning. Enligt det socialdemokratiska kommunalrådet Johan Persson har man dock inte utarbetat någon reservplan om satsningen skulle gå åt skogen. Det får helt enkelt bära eller brista.

De blåklädda byggnadsarbetarna jobbar vidare ute i Snurrom. Men inte ens Peter Fust på Fanerdun verkar vara övertygad om att den svenske kungen kommer klippa några band i Kalmar den 28 september. Inger Hilmansson uttrycker det lite annorlunda.

– Det finns inte en enda person i hela Kalmar som tror att invigningen kommer ske på utsatt tid. Mr Luo är nog den ende som fortfarande tror på det.