Lyssna på Mike Pompeo

Inget går upp mot lågt ställda förväntningar. Häromdagen lyssnade jag på en färsk intervju med Mike Pompeo, USA:s utrikesminister under Donald Trump. Lite slappt hade jag liksom utgått från att Pompeo är en nickedocka utan något eget att komma med. Men sällan har jag hört någon eller något så intressant.  

Pompeo är en A-människa; kursetta vid kadettskolan West Point, veteran från Gulf-kriget, jurist med toppbetyget Magna Cum Laude från elitskolan Harvard och senare bland annat kongressledamot. Oerhört påläst och utrustad med ett fenomenalt minne. Dessutom försedd med en avundsvärd kommunikativ förmåga, plus en talang att göra också komplexa sammanhang begripliga. 

Intervjun är gjord av Bari Weiss, erfaren journalist och tidigare omstridd redaktör på New York Times. Hon går ut hårt. Tror Pompeo fortfarande att coronaviruset härstammar från ett laboratorium i Kina. Hans svar: Ja. En ståndpunkt som få andra vågat ta offentligt på senare tid av rädsla att få en foliehatt placerad på knoppen. Men bara några dagar senare avslöjades att tre forskare vid viruslabbet i Wuhan togs in på sjukhus med covidsymtom redan i november 2019.  Och här berättar Gunnar Lindstedt om visselblåsaren Li Meng Yan som flydde från Kinas säkerhetspolis till USA förra våren för att larma om virusets ursprung. Problemet var att ingen lyssnade, i alla fall inte i media.  

Pompeo berättar initierat och oupphörligt intressant om det kinesiska kommunistpartiets makt- och påverkans-operationer. De omfattar allt från WHO över Sydkinesiska sjön till amerikanska universitet och stadsfullmäktigemöten. Något han inte nämner är de enorma konsekvenserna av Kinas strävan att bli självförsörjande på livsmedel. Fast följderna av den saken reder vi ut här. 

Till sist säger Pompeo att han tror att USA ändå kommer behålla positionen som klotets mäktigaste nation. Det är fortfarande till landets demokrati som världens unga och ambitiösa söker sig, inte till Kinas kommunistdiktatur.  Ayaan Hirsi Ali, forskare vid Stanford, är inte lika optimistisk. Hon varnar i en tänkvärd text för att USA blir alltmer likt hennes eget hemland Somalia som förtärts av klantänkande. Man kan bara hoppas att lågt ställda förväntningar överträffas även på den punkten.