När jag nästan träffade al-Qaidasvensken
Den 8 december 2006 gjorde jag ett rekordkort besök i en moské i Brandbergen. Jag blev utslängd, bokstavligen talat.
UD hade just bekräftat att en svensk man blivit uppsatt på FN:s terrorlista. Som nyhetsreporter hade jag blivit utskickad av min dåvarande arbetsgivare med bandspelare i väskan för att intervjua honom. Mannen skulle nämligen finnas i en förort till Stockholm.
Så stod jag utanför ett hyreshus i Brandbergen. I denna alldagligt gråtrista byggnad skulle en av landets mest radikala moskéer ligga. Kändes osannolikt. Men här skulle han enligt mina källor vara just nu. Smet in genom ytterporten när någon annan gick ut.
Och visst, hittade lägenhetsdörren, ringde på och hörde mummel från andra sidan. Dörren öppnades och i en helt vanlig lägenhet låg det verkligen en moské, eller hade jag klivit rakt in i Afghanistan? En grupp bistra skäggmuftis i pösbyxor och Usama bin-Ladin som uppenbar stilistisk förebild stirrade på mig. På golvet mjuka mattor, längre in i rummet ett fråndraget draperi och ännu fler män. I bön såg det ut som. Var någon av dem min terrorman?
Artiga hälsningsfraser tog mig in i hallen. Men när jag frågade efter mannen på terrorlistan spände de församlade ögonen i mig och förstod inte längre svenska. Ingen ville uttala sig - på något språk. Och det var på frågan »varför« som de resolut slängde ut mig.
Ringde på dörren igen. Hörde mumlet, men ingen öppnade. Lämnade en lapp i brevinkastet med mitt mobilnummer och väntade bakom ett hörn i trapphuset i en timme för att kolla om någon gick in eller ut. Men inget hände. Åkte tillbaka till redaktionen, skrev min story och glömde bort alltihop.
Tills i går kväll. När flashen kom att en svensk man dödats av USA. En svensk man som sades vara al-Qaidas andreman i Irak och enligt uppgifter identisk med den man jag nästan träffade i moskén i Brandbergen för snart två år sen. Kanske befann han sig i Irak redan då, eller kanske låg han där på bönemattorna framför mig i lägenheten.
Hur som helst sägs församlingen nu ha upphört. Pösbyxorna och skäggmuftisarna har skaffat ny lokal. För det vore bara naivt att tro att just Sverige skulle vara förskonat från terrornätverk.
