Newsweeks öde är inte branschens

I slutet av december publiceras det sista numret av den amerikanska veckotidningen Newsweek. På papper, vill säga. Ganska precis 80 år efter dess födelse övergår då magasinet helt i digital form.

Newsweeks hädanfärd har fått medietyckare att rycka ut i ett rungande vad-var-det-vi-sa. Och visst, en hel del förklaras av den nu pågående strukturomvandlingen inom massmedier. Men något slags massdöd för nyhetsmagasin? Ni må kalla mig partisk, men siffrorna är lite mer komplexa. Faktum är att samhällsmagasin på papper en gång i veckan just nu har en stark position hos den amerikanska publiken. Långt starkare än dagstidningarna.

Marknadsledaren Time har, efter ett större enskilt tapp 2007, de senaste åren haft en stabil upplaga runt 3,3 miljoner exemplar. Den mindre The New Yorker har sedan början av 1990-talet ökat från runt 600 000 till över miljonen. The Economist är en succé såväl i USA som över hela världen.

Det som fällde Newsweek var annonserna. Mellan 2010 och 2011 förlorade tidningen 17 procent av sina annonssidor. En del berodde på att annonsörer allmänt lämnar tryckt press för nätet. Men The Economist, Time och The New Yorker förlorade samma period »bara« mellan 1 och 3 procent.

Att Newsweek drabbades hårdare har en tydlig förklaring. Tidningen hade helt enkelt blivit sämre. Samtidigt blev konkurrenterna Time och The New Yorker vassare. Slutsatsen är tydlig: annonsklimatet är tuffare, men publiken finns där om produkten håller.

Stärkta av den övertygelsen summerar även vi på Fokus ett år med fler läsare än någonsin. I det här numret bjuder vi på kvalitet i form av Johan Anderbergs reportage om unga mäns livsfarliga kärlek till bilkörning, en unik novell av britten Tom Rachman, en årskrönika i form av 112 frågor och svar samt ett reportage om den nynazistiska terrorcellen som skakar Tyskland. Bland mycket annat.

God jul och gott nytt år! Fokus är tillbaka igen den 18 januari.