Ögonblicket när Löfven tappade masken

Regeringens presskonferens efter explosionen i Annedal i tisdags följde formuläret i statsrådsberedningens krispärm. Det var bara att skriva dit rätt tid, plats och typ av dåd/olycka i luckorna. Statsministern uttryckte empati med de drabbade. Detta var ett slag inte bara mot de boende på [IFYLLES] Östra Husarvägen, utan mot [IFYLLES] Göteborg och hela vårt land. Samhällets alla resurser sattes nu in för att hjälpa dem som lidit skada. 

Så tog inrikesminister Damberg till orda. Det var för tidigt att uttala sig om orsaken. Men brott kunde inte uteslutas. Journalisterna brydde sig inte så mycket om den saken utan gick rakt på sak. En polisman sköts till döds i Göteborg i somras och nu ett möjligt bomdåd mot ett hus där det bor en polis som vittnat i en stor rättegång.  Vad hade regeringen att säga om det som pågår? Vilket ansvar har regeringen för utvecklingen med alla sprängningar och skjutningar? Borde man inte tänka om nu när det gäller vittnesskyddsprogram, anonyma vittnen et cetera?

Ministrarna gick till svarsalternativ 1A: »Jag vill inte spekulera i orsakerna och kan därför inte uttala mig om det här specifika fallet. Men rent generellt  …«

Vi har hört allt förut. Massor av gånger och från mängder av medietränade politiker av alla färger. 

Men ibland är de enklaste frågorna bäst. »Känns det inte hopplöst?«, undrade Aftonbladets reporter Nellie Håkansson. Och här föll Stefan Löfvens mask. »Näee  … det får aldrig bli  … det får aldrig bli hopplöst  … det är  … det är  … bedrövligt  … ååå  … ååå  … ååå  … det är därför vi är  … vi är så upptagna med  … i hela det politiska systemet  … att  …« Hackandet och stammandet, den nedslagna blicken och hela kroppsspråket vederlade orden som kom ur statsministerns mun. Under några sekunder utstrålande han bara en sak: uppgivenhet. Sedan samlade han sig och gled tillbaka in i kostymen. Pratade om att alla ska känna sig trygga. Att vi inte får ge efter. Att samhället är starkare än gängen. 

Fast det man undrar är ju: tror han på det själv? Svaret, misstänker jag efter att ha sett statsministern naken för ett ögonblick där på presskonferensen, är: nej.