Pornografens död

Stämningen var låg tidigare i år när porrindustrin samlades för sin återkommande branschmässa i Las Vegas. För tiderna är tuffa och allt är nätets fel.

Något måste göras – men vad?

Den vanliga medieindustrin är lika intresserad av svaret på frågan som pornograferna själva. Historiskt har de nämligen alltid hittat nya sätt att nå sina konsumenter – och deras vägval har så småningom blivit allas val. Mönstret har upprepats gång på gång under de senaste decennierna:

När VHS-banden konkurrerade ut de kvalitativt bättre, men av porrindustrin ratade Betamax-banden på 70-talet. På 80-talet när det internetliknande Minitel-systemet slog igenom i Frankrike. Och när nätet gjorde sitt intåg på 90-talet; utan porr, inget sug efter bandbredd.

Det är följaktligen ingen slump att porrbranschens mässa i Las Vegas arrangeras med hemelektronikbranschens största årssammankomst som granne.

Men nu har ingenjörerna sannolikt inga manicker att erbjuda som kan hjälpa porrindustrin och de vanliga medieföretagen. Många tror att nätets hemsnickrade erotik kommer att knäcka porren. En stor framgång för den sexuella revolutionen och ett slut på sex som maktmedel, hävdade Expressens ledarsida i förra veckan.

Betyder det också en ände på samspelet mellan tekniska innovationer och naken hud? Knappast. Försäljningen av videokameror och redigeringsprogram lär inte avta.

Hur det går för de vanliga medieföretagen är en annan fråga.