Poseidons ömma tår
Jag har alltid gillat Göteborgspostens huvudägare och politiska chefredaktör Peter Hjörne. Antalet svenska tidningslorder som skriver i den egna tidningen är inte särdeles många. Sådana som skriver bra ännu färre.
En sådan är Peter Hjörne.
Denna insikt bekräftades återigen för några veckor sedan, när jag surfade omkring efter artiklar om den korruptionshärva inom Göteborgs kommun som SVT:s Uppdrag granskning har rullat upp.
Min undran var: hur tacklade Sveriges andra stad de nu chockerande uppgifterna? Som dessutom kom nästan samtidigt som nyheten om att göteborgsbaserade 6e Ap-fondens vd hade avgått efter att han utsett sin sambo till vd för ett av fondens portföljbolag.
Jag hittade då en krönika av just Hjörne, från i november i fjol.
”Göteborgsandan 2.0”, löd rubriken.
Och ingressen: ”Dags för uppgradering! Vi måste byta ’mellan skål och vägg’ och slutna nätverk mot ’öppen arkitektur’ och bjuda in nya idéer och ’nya’ människor”.
Till och med flera månader före korruptionshärvan fanns alltså tecken på att stadens ledande publicist ville göra upp med hemortens mörka sida.
Ytterligare exempel på uttalanden efter avslöjandet gav uttryck för samma vilja till förändring.
Kommunstyrelsens vice ordförande vädrade självkritik i en artikel i GT. Liksom GP:s egen kulturchef Gabriel Byström, i en krönika.
Det fick mig att sammanfatta det hela i ett stick i Fokus härom veckan, där jag citerade de båda sistnämnda.
Visst var mina formuleringar en smula raljanta, och jag misstänkte nog att artikeln kunde reta en och annan. Men att då den baserades på slutsatser från GP:s kulturchef och näst högste politiker, ändå stod på habil grund.
Döm därför av min förvåning när jag nu upptäcker att Peter Hjörne ägnar en hel krönika åt min lilla text, som han kallar ”en tämligen illvillig soppa kokt på två relativt små spikar”.
Detta utan att nämna citaten från kulturchefen och kommunhöjdaren. Som även om de inte pratade om 6 ap-fonden, så befriande ringade in hela stans problem.
Detta från en man som för ett halvår sedan på samma krönikeplats förkunnade:
”Men Göteborgsandan har också kommit att utveckla avigsidor. Här finns en självbelåtenhet med det göteborgska, en misstänksamhet mot dem eller det som inte är sprunget ur den göteborgska leran och en tendens att skylla oförrätter, inbillade eller verkliga, på andra - särskilt centralmakten.”
Kanske retade sig Peter Hjörne extra på slutklämmen i min text. Att det trots all självinsikt i botten hos de västsvenska makthavarna fortfarande finns en stingslighet och ett högmod som ligger i vägen för riktigt förändring.
Om någonting så bekräftar han nu detta själv. Det är tråkigt, både för oss som gillar GP och det Göteborg som ligger utanför andan.
