Prestation in i graven

»Sup er fulla på min bekostnad«

I Annette Kullenbergs nyutgivna biografi om journalisten Marianne Höök får vi veta att hon lämnade ett brev innan hon tog sitt liv. Några rader som sonen Peter hittade.

Det var den 17 april 1970 och Marianne Höök var 51 år.
Brevet låg på det lilla bordet i det lilla röda kulturhuset på Malmgårdsvägen i Stockholm.
Där stod att hon ville ha en borgerlig begravning med Olof Palme som officiant (och i boken slås för övrigt fast att Höök och Palme var väldigt nära vänner).

Hon skrev att hon inte orkade mer.
Att bilen stod på Le Bourget.
Att revisorn visste allt om pengarna.
Att Dick inte skulle ha Bludd (huset på Blockhusudden där hon bodde tillsammans med ambassadören Dick Hichens Bergström).
Och sedan detta »Sup er fulla på min bekostnad«.

Undrar hur länge hon funderat på avslutet. Skulle hon vara underfundig, fräck, öm, opretentiös, allvarlig?
Marianne Höök dukade under av olösta knutar från barndomen och skyhöga prestationskrav.
Det är dystert i sig.
Men det allra sorgligaste är allmänmänskligt.
Att till och med slutet måste vara tillräckligt snärtigt formulerat för att någon ska bry sig och för att man ska orka med sig själv.

Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök, »Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet«, ges ut på Atlas.