Rossanders debatt

På DN Debatt ondgör sig Olle Rossander över svart rubrik-sättning och medierapportering i finanskrisens Sverige, däribland Fokus artikel om Swedbank. Jag kan hålla med om att oreflekterade krigsrubriker kan vara missvisande, däremot skulle jag vilja kritisera medierapporteringen ur en helt annan synvinkel: Felet har inte varit att rapporteringen har varit för braskande, utan att den tvärtom varit lam och okritisk.

Bankföreträdare påminde mest om Bagdad Bob när de oemotsagda kunde tala om hur stabila bankerna är och hur starkt Sverige står. Bara häromdagen stod en personalchef och sa att det inte rådde någon oro bland personalen. Jo tjena. Det tog veckor innan ekonomijournalistiken kunde ta till sig att finanskrisen överhuvudtaget kunde nå Europa och Sverige. Sanningen är att kreditflödet hade bromsat upp långt innan katastrofen var ett faktum - det borde man ha kunnat tala om i stället för att mörka.

Om vi nu tar Swedbank - vars situation föranledde Fokus-rubriken "När faller Swedbank" - efterlyser Olle Rossander en egen företagsanalys. Problemet är bara att varken investerare eller andra banker bryr sig om företagsanalyser i det här läget, de vill bara inte riskera några pengar genom att anförtro dem åt banker när det råder minsta tvekan om deras innehav. Det var ingen som efterfrågade balansräkningar från Bear Sterns eller Lehman Brothers - när kreditflödet stryps blir det ointressant. Irrationellt säkert, men så är det.

Nog ska även svenska mediekonsumenter tåla att höra det. För övrigt handlade Swedbank-artikeln om utvägar för en utsatt bank - förstatligande eller fusion/övertagande med annan bank. Och om någon bank ska falla har efter artikelns publicering blivit en akademisk fråga sedan europeiska regeringar sagt att de inte kommer att låta någon bank haverera. Om en stund lär även Anders Borg meddela att svenska regeringen, likt andra Euroländer, garanterar bankernas lån sinsemellan - och om inte det får lite längre positiva effekter på kreditflödet vette tusan vad som gör det...