Slaget om sexualiteten

»I Sverige får man räkna med gängstryk om man säger att sexköpslagen infördes av sexualmoralpolitiska skäl …«

Maria Abrahamsson försvarar på Svenska Dagbladets ledarsida (1/3) Susanne Dodillets kontroversiella avhandling »Är sex arbete?«, där hon beskriver hur radikalfeministerna övertygade politikerna att prostitution är alltigenom ruttet för kvinnan vilket ledde fram till sexköpslagen 1999. Jämförelser görs med Tyskland där sexsäljarna betraktas som vilka näringsidkare som helst. Debatten om »den lyckliga horan« blossar upp med jämna mellanrum och tenderar att förenklas, hamna i vulgärfåran, något Dodillet också mycket riktigt påpekar.

På ena sidan ställs prostitutionsförespråkarna – de som tycker att kvinnor som säljer sex ska integreras i samhället och i skatte- och socialförsäkringssystemen. På andra sidan ställs motståndarna, de som ser prostitutionen som ytterligare ett uttryck för kvinnoförtryck.

Frågan är såklart mer komplex än så. Den som är för en legalisering behöver inte tycka att prostitution är bra per se, och den som är för ett förbud av sexköp behöver inte vara blind inför vilka konsekvenser det får för sexsäljarna.

Men det verkar inte spela någon roll hur nyanserade feministdebattörerna vill vara, ställningstagandet lyser alltid igenom. Kvinnan är antingen värd att försvaras mot förtryck, eller värd en f-skattsedel.

Det som sedan återstår är polemiken.

»Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet« ges ut på Vertigo Förlag.