Slussen Nu? Då?
Det är ingen hejd på känslorna när Peter Cornell drar sin lans för att rädda Slussens »suggestiva bygge« från klåfingriga politiker (Expressen 25/5).Han drar paralleller till Gunnar Asplunds stadsbibliotek – tänk om man låtit det förfalla som Slussen (en liten betongig trafikkarusell i Stockholm för er som bor annorstädes). Och sedan sagt »sorry, det måste rivas, det går inte att reparera«.Tänk om Venedigs politiker agerat som allianspolitikerna i Stockholm, då hade halva Venedig rivits.Tänk om…Cornell manar till folklig resning för att undvika katastrofen: att Foster+Partners förslag på omgörning av Slussen verkställs. Och att stadens invånare i framtiden får leva med en sexfilig motorled, i stället för den visuellt rika mötesplats som i dag förenar Söder och Gamla stan.Inget får mig att tvivla så mycket på mitt eget omdöme som när det kommer till byggnader.I hjärtat vill jag bevara allt, i tanken är det ett perspektiv som skrämmer. För vem vill vara den som bromsar, och missar »framtiden«?I dessa Svenska Akademie-tider kan jag inte låta bli att tänka på en artikel av Horace Engdahl (tidskriften 90-tal, nr 16) där han funderar över hur hastigt en samtid upphör att vara samtida. »Människor lever bredvid varandra, men deras nu har olika utsträckning.«Ett futuristiskt Venedig hade kunnat vara en alldeles fantastisk del av vårt då.