Stockholm fashion – och fascist – week
Greta Garbos fiskarhatt gick för 7.200 kronor. Det var för ett knappt år sedan på Bukowskis Market. Hennes röda, skräddarsydda shorts slutade på 1.600, under utrop. Den tomatröda färgen var nästan det enda bland de ungefär 30 plaggen som utstrålade något annat än sval, skandinavisk minimalism.
Det finns mycket sådant att se, nu när Stockholm Fashion Week, namnet till trots, går in i sin andra vecka. Men det man inte bör missa är Carolina Rönnbergs origamiliknande kreationer under märket Wilhja. Handarbetets vänner på Djurgårdsslätten ställer ut. Rönnbergs haute couture är full av tant-tekniker, som virkat, och hennes intrikat veckade och draperade skapelser är rena slöjden. Med över 150 meter sidenchiffong i en enda klänning, galon och rakade renpälsar, blåser hon den svala minimalismen åt fanders, men behåller elegansen.
Carolina Rönnberg har sin bas i Vilhelmina, Garbo hade sin i New York. Ingen av dem kan kallas provinsiell.
»Medborgargarden« har dragit runt i Stockholms innerstad för att misshandla folk som inte är blonda. Det har lett vissa journalister till slutsatsen att vi måste sluta att tala och skriva om de problem som följer med de stora migrantströmmarna. Det är en nästan rörande svensk modell: lös ett problem genom att sluta att tala om ett annat.
En annan idé är att tala om ännu fler problem. Till exempel det med undfallenheten mot fotbollshuliganer. Varför acceptera att »supportrar« då och då tar över parker och gator? Varför tillåts de trakassera folk på bussar och tunnelbanan? Låter vi sådant ske har vi öppnat dörren för mobbvälde, när den ena eller andra gruppen tycker att det passar.
Hur många fotbollshuliganer som fanns i »medborgargardena« är svårt att veta. Hade de gripits och avmaskerats hade det varit lättare. Vi kan väl börja där, i stället för i att tysta varandra.
För två veckor sedan skrev Claes Lönegård om moderaternas planer på att sänka regeringen. Sedan dess har historien kopierats i flera andra tidningar. I veckans nummer skriver Claes om krypskyttet och råkurret mellan opinionsinstituten, som inte längre vet hur de ska mäta vad vi tycker. Det är en historia få andra kan berätta, eftersom de flesta tidningar är kopplade till ett eller flera opinionsinstitut. Men Fokus kan.
