Syndernas förlåtelse

Dödssynden girighet kostar 5,4 miljoner kronor att förlåtas för. Det är i alla fall notan för postens vd Lars G Nordström när han genom att avstå sin lön söker rena sin själ i botens sakrament.

Men handlingen riskerar att bli verkningslös. I den protestantiska världen är det tron allena som gäller.

Offentlig botgöring är en av de äldsta traditionerna vi har i den kristna världen. Från den förmedeltida kyrkans självspäkande munkar till Agneta Askelöfs 90-talsprogram »Förlåt mig«.

Penningavlaten som avskaffades vid det tridentinska kyrkomötet i början på 1500-talet var knäckfrågan som ledde till trettioåriga kriget och den ännu gällande uppdelningen av Europa i protestantiskt och katolskt.

Om Nordström läst sin Luther hade han vetat att den fyrtiotredje av de berömda teser som spikades upp på Wittenbergs kyrkdörrar lyder: »De kristna bör undervisas om att det är bättre att ge åt de fattiga eller låna till de nödlidande än att köpa avlat.«

En engångssumma är helt enkelt inte tillräckligt. Som det sägs i »Gösta Berlings saga«: »Botgöraren måste bära den grova kåpan och leva av oblandat vatten och torrt bröd, om han än vore en konung.«

Det här lärde vi oss redan på dagis. Man kan inte bara säga förlåt, man måste mena det också. Så vem är det Nordström försöker lura egentligen? Om girighet inte var toppdirektörernas drivkraft, varför skulle då företagen konkurrera med löner?