Teknokraterna tar över konsten

»I min konst skulle jag rita dig till en sölkuk, du vet en sådan där som tar upp plats, brer ut sig och sölar ner.«

Sölkuk? Får man säga så? Om Konstfacks rektor Ivar Björkman? Vanära en av Sveriges mest prestigefyllda konstnärliga utbildningar på detta viset? Frågan är vad Björkman skulle ha gjort med konstnären Joanna Rytel om hon fortfarande varit elev på skolan och ritat den där sölkuken, men bytt ut honom mot självaste kungen.

Några troliga förslag: Indraget konstverk. En pudel på DN Debatt. En uppsättning »nya tydliga etiska riktlinjer«.

Joanna Rytel skrev debattartikeln på Newsmill efter att Ivar Björkman – i kölvattnet av Anna Odells fejkade psykbryt och NUG:s nersprejade tunnelbanevagn – gått ut i media och lovat att man hädanefter skulle avstyra »etiskt oacceptabla konstprojekt«.

Rytels poäng var att de hårt ansatta Konstfackseleverna var oskyldiga jämfört med Ivar Björkman. I och med att han tog tjänsten som rektor hade han bidragit till att ytterligare förstärka skolans könsdiskriminerande position (män, män, bara män). Fast mest uttrycker hon en sorg över rektorns normativa och korrekta sätt. En slags ovilja till reflektion. När nu jurister anlitats för att granska elevers verk och rektorn stoppat Magdalena Nordin från att delta i skolans vårutställning, eftersom hon olovligt använt sig av upphovsrättsskyddat material, måste frågan ställas: Vilka är det som framöver kommer att styra våra kulturinstitutioner? Det faktum att Ivar Björkman är företagsekonom med en doktorshatt i art management borde tillfredsställa den nya regeringen.

Intellektuell och konstnärlig hederlighet? Äh. Bara man kan räkna. Och foga sig.