Till försvar för Mats Odell

Jag kan inte svara på om rörliga löner för bossarna i Teliasonera är bra eller dåligt för bolaget. Eller om finansmarknadsminister Mats Odells aktion vid företagets årsstämma på onsdagen, där han drev igenom ett förbud mot bonusar, verkligen kommer att innebära ett stopp, eller om inte bolagsledningen ändå kommer att finna ett sett att ta sig runt det.

En sak är däremot helt klar - och den tycker jag har kommit bort i den kritik som riktats mot regeringen och Mats Odell. En aktieägare som är så stor som staten är i Telia Sonera (de hade 52 procent av de närvarande vid stämman) har all rätt i världen att agera ut sin vilja - hur den än ser ut.

Har man makten - då har man rätt att driva igenom vad man vill. Detta även om ens vilja kanske uppfattas som mindre begåvad eller irrationell. Eller till och med populistisk. Denna rösträtt är själva kärna i systemet med aktieägarmakt.

Allt för ofta i det svenska näringslivet händer motsatsen. Det görs upp bakom kulisserna. Vilket leder till att det som spelas upp på den viktigaste beslutsarenan - stämman - bara blir ett slags charad.

När så till slut, som nu i Telia Sonera, olika åsikter bryts inför öppen ridå uppfattas det kanske ovanligt och kanske obekvämt av de sällan emotsagda farbröderna i finanssverige. Men det blir samtidigt en illustration av precis hur det bör fungera.

Det är också djupt befriande att se just svenska staten agera ut denna aktieägarmakt resolut och tydligt. Statens ägande i både börsföretag och andra bolag har ju historiskt präglats av en kombination av ointresse, okunnighet och försiktigt tassande inför näringslivsetablissemangen.

Se till exempel på den lama ägarstyrningen i Vattenfall. Eller hur regeringens utförsäljningsideologin helt har bakbundit regeringen i ägandet av Nordea. Vilket har inneburit att man skänkt bort både makt och miljarder till finska storägaren Sampo.

I Telia Sonera stiger nu Mats Odell ut ur garderoben och agerar. Om det är bra eller dåligt för Telia Sonera som företag, det får vi se. Frågan om rörlig lön är tillräckligt komplex för att vettiga personer kan vara djupt kritiska till det.

Helt klart är att det är bra för både Sverige, förtroendet för näringslivet i allmänhet och aktiemarknaden i synnerhet. Mats Odell säger i Svd i dag att han "han har svenska folket med sig". Jag tror att han har rätt - och då har han inget annat alternativ än att rösta som han röstar.

Och om det skulle innebära några avhopp av höga chefer från Telia Sonera, och därtill eventuellt några förlorade kronor i vinst, är det något som vi medborgare kan leva med.