Trevlig sommar!

Det är en av de råkalla dagarna i början av februari 1993 och Bo Lundgren har kallat till presskonferens. Efter ett visst sjabbel med en chefsutnämning som fick dras tillbaka skulle den moderate biträdande finansministern nu presentera den nya chefen för Bankstödsnämnden.

Dagen efter, i DN:s ekonomidel, beskriver jag Stefan Ingves som en före detta finansvalp som svarar kärvt och korthugget på frågor. Som att han accepterar uppdraget eftersom »när ministern ber mig ta jobbet så är det bara så«. Att plötsligt bli en offentlig person som efter bankkrisen skulle hantera 65 miljarder för att staga upp banksystemet verkar han inte alls bekväm med. Efter två år kliver han över till en betydligt mer anonym roll på Riksbanken. Först ett decennium senare tvingas han ut i rampljuset igen, då som riksbankschef.

Högst kompetent och mycket erfaren men också en rak och burdus kontrollmänniska som inte bryr sig om vad andra tycker om honom, blir tidningen Chefs omdöme efter ett par år på posten. Kanske är det också dessa karaktärsdrag som gör att han nu har en av huvudrollerna i det drama som Johan Anderberg, Anders Billing och Lotta Dinkelspiel tecknar i veckans Fokus. Ett drama som innehåller allt man kan begära när det utspelar sig på samhällets absoluta toppnivå: makthunger, prestige och slipade knivar. Och som dessutom berör en av de viktigaste frågorna just nu.

Van att röra sig i maktens korridorer är också Magdalena Ribbing, under många år en oförtröttlig politisk reporter på DN och med en alldeles säregen ton. Fokus Josefin Olevik mötte Ribbing som, tack vare ett spårbyte i karriären, i dag har ett inflytande hon tidigare knappt kunde drömma om.

Dessutom förklarar Maggie Strömberg vad striderna inom SSU får för följder. Martin Gelin reder ut varför de amerikanska republikanerna har en rejäl uppförsbacke. För Brita Lena Ekström berättar Ericsson-chefen Hans Vestberg vad han egentligen är bra på. Och till sist närmar sig Malte Persson Gud.

Med detta fullmatade sommarnummer önskas mycket skön läsning!