Vad får man säga på Fokus omslag?
Thomas Engströms och Petter Cohens skildring av Malmö i förra veckans Fokus har uppmärksammats och uppskattats av väldigt många. Innan Thomas och Petter började sitt arbete hade vi ingående samtal om vad vi ville åstadkomma. Dagstidningar, radio och tv hade vid det laget producerat stora mängder nyhetsjournalistik om ”den nya lasermannen”, en förmodat ensam galning som sprider skräck i Sveriges tredje största stad. Den bild som trädde fram skilde sig ganska ordentligt från berättelsen om staden som är hemsökt av gängkrig och integrationsproblem – en bild som för bara ett par veckor sedan var den gängse i rikstäckande medier. ( Ja, Fokus kan säkert också ha bidragit till den bilden, med skrivna och oskrivna artiklar)
Finns det två helt olika berättelser om Malmö? Vilken är i så fall den mest trovärdiga? Och varför skickar regeringen integrationsministern för att visa stöd när människor med mörkt hår blir skjutna? Varför inte justitieministern? - Frågor som vi ville borra oss ner i.
Thomas Engström beskriver bland annat attityden gentemot Malmö så här:
”Malmö. Ständigt med egna idéer om expansion och framtidsvägar. Det går folk på nerverna. Hur kort kjol får en stad ha utan att skylla sig själv när den blir våldtagen.”
Formuleringen är mycket stark, och därmed också kontroversiell. Vi minns och upprörs över hur kjollängder för bara något decennium sedan kunde dyka upp i domstolsförhandlingar för att skuldbelägga offret i våldtäktsmål. Kan man känna samma upprördhet när offret är en stad, och kan man i så fall skriva det?
Jag har stor respekt för de engagerade läsare som ställt sig frågande till att vi valde att lyfta fram utdraget ur texten på tidningens omslag. Samtidigt vill jag slå vakt vid skribentens rätt att använda sin formuleringskonst för att sätta fingret på något viktigt. Och när vi tycker att vi har något att säga så vill vi också lyfta fram det så tydligt det bara går.
Tack alla ni som är med och deltar i diskussionerna om Fokus journalistik!
Förra veckans omslag:
