Vissa snackar för mycket, andra för lite

Om inte resplanerna ändras i sista stund på grund av händelserna i Syrien kommer världens mäktigaste person att landa på Arlanda nästa vecka. Det är inte bara vi svenskar som fascineras av storslagenheten som följer med det amerikanska presidentämbetet. Bilden av Barack Obama som kliver ut ur Air Force One och vinkar från dörren till det gigantiska flygplanet visar definitivt inte en maktlös person. Just det där, den kejsarliknande positionen som inte regleras i någon konstitution och som inte kan manövreras bort, har flera presidenter genom tiderna skickligt utnyttjat för att förvandla visioner till verklighet. Barack Obama är inte en av dem. »Det sitter inte i hans dna« som en kännare uttrycker det. Johan Anderberg letar förklaringar till varför Obamas tid vid makten kantas av brustna förhoppningar, och finner svaren i presidentens personlighet.

Sedan finns det ju politiker som är extremt effektiva när det gäller att genomföra stora förändringar utan att vilja prata om dem. Göran Persson och Anders Borg till exempel. År efter år sker stora besparingar i välfärdssystemet utan att något beslut behöver fattas. Det beror på att bidrag, som barnbidrag och pengar till kommunerna, inte räknas upp när inflationen urholkar värdet. När sedan en skattesänkning eller en bidragshöjning utlovas presenteras det som en reform.

Det är som om någon i tysthet slangar din bil på bensin, sedan leende lämnar tillbaka hälften av vad hen tagit och förväntar sig ett tack. Det här praktiska sättet att finansiera reformer vill vare sig regeringen eller oppositionen prata högt om. När politiker mörkar och flyr debatten blir det journalistikens förbannade skyldighet att tala om hur det står till. Det sitter i vårt dna. Claes Lönegård berättar i detalj hur du själv får vara med och betala kommande vallöften.