Sverige är inget klimatföredöme – men vi kan bli
Vi står inför lika stora omdaningar som när en gång fattig-Sverige blev ett rikt land. Men våra politiker verkar inte vilja genomföra de nödvändiga förändringarna.
Toppbild: Helena Landstedt / TT
Kan en popcornmaskin lösa komplexa samhällsproblem?
Det är alltså ingen kuggfråga. Svaret är nej. Därför blir jag deprimerad när jag följer valdebatten.
Utspel fyller nyhetssändningarna. Efter ett av de dummaste tänkte jag sarkastiskt att partiledare som gör dumma utspel borde få förnedrande arbetsuppgifter i offentligheten. Men man kan ju inte straffas om man redan utför straffet självmant, varje kväll och på bästa sändningstid.
Jag tror inte de själva tror att förslagen de lanserar löser några problem. Jag tror inte ens det är syftet. De vill visa att de står för något, och för en väljarkår som inte längre tilltror politiken att kunna lösa samhällsproblemen räcker det. Vi röstar på den som står för något, samtidigt som problemen växer.
Jag skulle vilja ha en riksdag som tar itu med våra problem. Får ordning på Sverige, som det heter. Det finns mycket att göra, men i all anspråkslöshet skulle jag kunna skriva en liten att göra-lista för dem som när rösterna är räknade har anförtrotts demokratins finaste uppgift.
1. För en ekonomisk politik som motsvarar folkflertalets önskningar.
Man kan ha olika åsikter om skatterna, och det har vi. Men en grunduppgift i en välfärdsstat är att säkra att inkomsterna är tillräckliga för det åtagande vi har rätt att förvänta oss. Om partierna lovar en skola där barn får en ärlig chans, en vård av hög kvalitet och en omsorg att vara trygg med – och det gör alla partier – så måste man också kunna finansiera det. De senaste decennierna har skatterna sänkts. Takten har varierat med regeringsskiften, men inte riktningen. Nu saknas pengar i skolan, vården, omsorgen, polisen, försvaret och kulturen.
Visst finns det onödiga utgifter, men om alla kärnverksamheter samtidigt saknar resurser kommer det inte räcka att stoppa en motorväg eller arena. Sverige lägger i dag mindre pengar på skolan än de flesta länder i OECD, och ändå undrar vi varför eleverna inte får bättre resultat. De har inte tillräcklig tid med sina lärare! Skatteviljan är hög när vi vet att pengarna går åt rätt håll, och den i internationell jämförelse absurt låga kapitalbeskattningen visar att det finns utrymme att hämta hem de resurser som krävs. Men inget parti orkar göra det själv. Här måste man sitta ner, lämna utspelen utanför och komma överens.
2. Gör Sverige jämlikt igen.
Som Andreas Cervenka visar i sin bok Girig-Sverige dras Sverige alltmer med de problem som hör riktigt ojämlika stater till. Alla är överens om att anställa varenda polis som går att uppbringa, och allt borde göras för att poliser stannar i yrket. Men om det hela tiden finns en ny grupp unga för gängen att rekrytera blir jobbet som polis tröstlöst. Vi måste bryta ojämlikheten och segregationen. Det kräver radikala åtgärder inom bostadsbyggande, skolpolitik och ekonomi. Sådant görs genom samarbete, inte utspel.
3. Visa att klimatproblemen går att lösa.
Sverige vilar tryggt i förvissningen om att klimatproblemen är någon annans. Om bara resten av världen var som vi, vad bra allt skulle vara. Förutom då detta att vi skulle behöva ett par, tre jordklot till. Sverige är inte färdigt, vi har bara börjat. De tekniska lösningarna finns, och ingen borde längre tvivla på att omställningen är nödvändig. Alternativet att fortsätta vara beroende av Putins och saudiernas olja framstår inte som särskilt attraktivt.
Att gå ifrån en ekonomi som lever av energin som lagrats i jordskorpan i årmiljoner, till en där vi använder oss av den energi som hela tiden träffar jorden är möjligt, men inte enkelt. Det handlar inte bara om att byta ut alla bilar och maskiner, utan om att använda resurser effektivare. Åka kollektivt, poola bil, dela grejer, laga. Resa digitalt, hemestra, köpa second hand. Tekniken ska möjliggöra livsstilsförändringar. Kraften i ekonomin måste styras om från att använda mer och mer av naturresurserna, till att få det vi har att hålla längre.
Det handlar inte om asketism, inte om något som måste vara sämre, men det kommer vara annorlunda. När vi ställer om, när vi kan visa att det går att leva goda liv utan att förstöra förutsättningarna för andra, för dem som kommer efter oss, att göra samma sak som vi, så kan också världen förändras. Det är inte Sverige i dag som är exemplet, men Sverige imorgon kan vara det. Om politiken samlar sig.
Vi står inför lika stora omdaningar som när en gång fattig-Sverige blev ett rikt land. Men på nyheterna hör jag en partiledare lova något nytt, hårdare och knasigare än i går.
Vi behöver inte belöna det. Vi kan behandla valet som om det faktiskt betyder något.
***
