”Det kommer att ta generationer”

Min intervju med Jimmy Jansson – stridbart S-kommunalråd i Eskilstuna – äger rum en mycket vacker försommardag. Jag promenerar i en till synes idyllisk stadskärna fram till Fristadstorget där det vackra, svala stadshuset ligger. Eskilstuna är en stad med anor. På Wikipedia läser jag att handelsplatsen Tuna under 1100-talet blev centrum för kulten kring Sankt Eskil. Enligt en legend var Eskil en engelsk munk som dödades av asatroende “barbarer som var Suethi et Gothi – alltså svear och göter”.  

Våld med etniska förtecken är tyvärr en realitet även i nutidens Eskilstuna. Dagen innan jag lämnar denna text till min redaktör har en man allvarligt skadats av skott i buken. Och Eskilstunaskjutningar kopplade till kriminella gäng i utanförskapsområden har tidigare varit följetong i medierna. 

Våldsproblematiken får en närmast absurd spegling när Jimmy under vårt samtal berättar om “skolelever som på fritiden åker till Stockholm och skjuter folk”. Och hur hopplös skolverkligheten kan te sig – nota bene: det är en före detta lärare som för ordet – när läraren förvandlas till socialarbetare i stället för kunskapsförmedlare.  

Han talar om hur begränsade möjligheterna är att lyfta asociala elever, som förstör för andra, ur klassrummet; att verktyg ännu så länge saknas för att hantera en helt ny nivå av kulturellt betingade konflikter; och att en mjuk, lågaffekiv svensk konflikthantering ofta står sig plågsamt slätt, i såväl skolan som samhället i stort. 

Vi har varit extremt naiva inför samhällsutvecklingen, lyder en av hans lägessammanfattningar, och det är med sorg i rösten denne kämpande optimist svarar på min fråga om hur det känns att som ledande politiker i kommunen möta Eskilstunabornas förtvivlan när även oskyldiga drabbas av våldet. 

 Det skedde i augusti för två år sedan i området Årby. En kvinna och ett litet barn träffades av skott under tidiga kvällen, med fullt av folk närvarande. Ett vittne berättade om en inledande salva på 6-7 skott, sedan en salva till. 

 – Den eller de som gjort det här har visat en total likgiltighet för andras liv, sade polisens presstalesperson. 

 Jimmy berättar att han själv ofta tagit ungarna till parken där mamman och barnet sköts. 

–Och hundra meter därifrån ligger fotbollsplanerna dit jag skjutsar några av barnen tre gånger i veckan. Årby är en stadsdel mitt i stan, alla har en relation till den. Det är ett segregerat område men på många sätt fungerande - fast på senare år belägrat av ett antal idioter som slåss om någonting. Nu kom några oskyldiga i vägen, och det är någonting jag fruktat länge. 

 Han åkte ut till lekparken och pratade med folk för att känna av stämningen. Människor var förstås rädda, och upprörda över vad som hänt, men samtalen gick lugnt till. En oerhörd frustration kom däremot till uttryck hos en pappa, som approcherade Jimmy på Fristadstorget i närvaro av journalister som var på plats för att rapportera. 

-Han var fruktansvärt arg, upprörd, men det måste han förstås få vara, det ingår i mitt jobb, för fan. Han kände sig kidnappad av samhället. För mig bara svartnade det, jag höll en monolog på fem minuter om hur vi hållit på med samhällsförstöring, och jag vet knappt vad jag sade, förutom att det är ett övergrepp med de här snorungarna som helt ansvarslöst springer och håller på med skit. 

  När började invandringskopplade problem ge sig till känna i Eskilstuna? 

 – Gruset i skon gick att känna redan I början av 90-talet, exempelvis i skolorna, med en del stök kring ungdomar med utrikes bakgrund. Och miljonprogrammen präglades redan då av invandringen. Samtidigt var normen att tala svenska och gå till jobbet. Man kunde fortfarande förnimma Sverige. 

  Trots företagsnedläggelser och dystra framtidsperspektiv hade Eskilstuna ändå en inflyttning, vilken Jimmy beskriver som “balanserad”. En tredjedel från utlandet, en tredjedel från övriga landet, en tredjedel från Vingåker, Flen och andra mindre kommuner i regionen. 

  – Men allt eftersom kom nya flyktingvågor, ofta bestående av samma grupper som de tidigare, med samma problem. Det blev kaka på kaka. Svennarna flyttade ut, till hus i lugnare områden, delvis tack vare de låga räntorna. Och när stadsdelar förändras slår det rakt in i bland annat skolan genom närhetsprincipen. 

  Han poängterar att arbetsmarknaden aldrig varit det stora problemet. Arbetslösheten har legat på ungefär samma nivåer. Men de nya vågornas arbetslösa lever mentalt/kulturellt i ett helt annat land.  

  – Sedan är ju sysselsättning ingen garanti för integration. Man kan ha ett bra jobb och ändå vara en alldeles förträfflig hedersförtryckare… Vi gjorde tidigt analysen att det inte räcker att komma i arbete, för i de områden vi talar om kan det ändå växa fram helt andra regler. Vad ger man sina unga killar och tjejer för värderingar och normer, hur ser man på lag och rätt, tycker man att Sverige pissar på en? Och ska man då pissa tillbaka? 

 Under 2014 och flyktingkrisens 2015 bara växte de så kallade volymerna. 

 – Det ramlade in människor. I debatten kallades de välutbildade syrier, men den bilden var ju inte riktigt sann. Det blev en ytterligare påspädning av problemen.  

 Jimmy berättar hur han satt på Länsstyrelsen med landshövdingen och hade att tillsammans med kommunledningarna i övriga åtta sörmländska kommuner ta emot statens påbud om att ytterligare 800 personer nu skulle fördelas ut. 

– Nu måste jag stå på mig, tänkte jag. Vi hade inga tomma lägenheter, och segregationen var helt olöst. Vi hade alltså inte ens löst grunduppgiften, och det här var ändå innan skjutningarna börjat på allvar. “Nä, jag kan inte skriva på”, sa jag. “Jag vill ha noll, vi har gjort vårt.” Göran Dahlström, socialdemokrat från Katrineholm var inne på samma linje. Medan resten knotade: Så vi andra ska ta allihop? 

Jimmy Jansson ser EBO - Lagen om eget boende - som en mycket försvårande faktor.

  – Jag hatar EBO. Det kanske var briljant idé på 90-talet, när det kom en eller annan jugoslav dit det fanns tomma lägenheter och svennarna bodde kvar i området. Men när man häller in människor, många traumatiserade, så bildas kulturella enklaver dit majoriteten inte når ut med motkrafter. Det bäddas för gråa och svarta samhällen. Då är EBO en katastrof. Vissa år fick vi in över tusen personer genom EBO. 

 År 2015 - efter att en socialdemokrat hoppat av den rödgröna majoriteten - bildades i Eskilstuna en ny maktkoalition, bestående av S, M och C. Centerpartiet kastade in handduken efter valet 2022. Sedan dess råder tvåpartistyre: M och S. 

 Kort innan jag hälsar på, har Jimmy intervjuats av en forskare från Linköping om hur det går för de gamla “arvfienderna” att samarbeta. Den önskan framförs ju ibland av somliga, att de statsbärande partierna S och M ska bilda allians även på riksnivå. Vilka är Jimmys erfarenheter? I sammanfattning: mycket goda.  

 – När jag försökte adressera de svåra frågorna – migrationen, segregationen, brottsligheten och allt det där – inom det rödgröna samarbetet blev det allt som oftast ramaskri. Även den traditionella borgerliga alliansen kunde tycka att jag var fruktansvärd. Som när jag tog upp att man högg varandra med kniv på flyktingboenden och andra katastrofala interiörer. Jag blev anklagad för allt mellan himmel och jord.  

  Vad har varit jobbigast i samarbetet med M? 

 – Jag önskar att jag hade något skitsvårt att komma med, men när vi satte oss ner och grottade i samhällsproblemen hade vi vägar framåt i nästan varje fråga. Jämfört med att skruva i bidragssystemen och stressa lagstiftningen tillsammans med V och Mp har det nu blivit enormt mycket lättare. 

Han såg också säkra stöd från egna arbetarkommunens styrelse. 

 – Jag sa att det enda Eskilstunaborna pratar om är de negativa effekterna av invandring, och att jag behövde mandat att kunna prata om de här frågorna utan att få skit internt. Jag ville förstås göra det ur ett socialdemokratiskt människovärdigt perspektiv, men samtidigt säga som det är – att vi håller på att trasa sönder allt vi tror på. Att man ska ha råd med bostad, kunna utbilda sig, förverkliga sina drömmar, göra klassresor. Det har gällt för Socialdemokraterna i hundra år, men av någon anledning skulle det nu inte omfatta folk från andra länder, som i stället höll på att bli ett etnifierat trasproletariat. 

Kan vi få se en maktkoalition M-S på nationell nivå? 

 – Jag tror inte det är omöjligt. Man sätter upp 25 punkter och säger: Nu jävlar städar vi! Och erkänner att en del av det som hänt är vi själva skyldiga till. Jag och M-ledaren här, Jari Puustinen, gjorde ett utspel i den andan på DN Debatt för några år sedan, och erbjöd rikspolitiker komma hit på en kaffe för att se hur vi jobbar. 

  Spänningarna och konfliktdimensionerna är förstås större på den nationella nivån, med ideologiskillnader avseende sådant som socialförsäkringsnivåer och fackligt inflytande. 

  – Men en del är också fantomsmärtor. Man är rädd att utplåna bilden av sig själv om man inte längre har sin historiska fiende kvar. Och så finns rädslan att ytterkanterna kommer att växa - men det har de ju gjort ändå. Folk längtar efter handlingskraftiga regeringar. Kan man städa upp den skit man ställt till med, skulle man premieras hårt. 

År 2019 blev Jimmy snudd på politisk världskändis. The Guardian, BBC, Fox News, indisk TV, turkisk press, irländsk radio med flera kom till Eskilstuna för att rapportera om kommunens kamp mot tiggeriet. Där stötte man inledningsvis på juridisk patrull i förvaltningsrätten; åtgärderna sågs som för drakoniska. 

  – Man får inte reglera det offentliga utrymmet och nagga på människors frihet alltför hårt. Att helt förbjuda människor att be om ekonomisk hjälp går inte. 

 Men efter justeringar landade kommunen i att genomdriva något som kallas “tillståndsplikt för passiv pengainsamling”. (Tillståndet kostar några hundralappar.) 

  – Huvudpoängen är att synliggöra personen och aktiviteten. Inte minst får man ett datum att utgå från, så att man ser när de tre månaderna som inkluderas i den fria rörligheten inom EU gått ut. 

  Själv drar jag mig till minnes ett samtal med en polis för länge sedan, som berättade att även om han med egna ögon såg att där satt en rumänsk tiggare i gathörnet dag efter dag, fick han ändå inte kontrollera dennes ankomstdatum till landet. Den inre utlänningskontrollen sköttes alltså inte seriöst – delvis beroende på omfattande och upphetsade kulturdebatter om att sådan kontroll skulle vara rasistisk. 

  – Jag tror vi inte har enda tiggare i kommunen nu, säger Jimmy, och berättar sedan hur ifrågasatt han var. ”Hur kan en sosse hålla med sånt där?” var det många som sa. Det var en jädra debatt, men jag har hela tiden känt mig otroligt trygg i min ideologi utifrån idén om ett välfärdssamhälle där ingen ska behöva stå på sina bara knän och be.  

  Att låta andra länders medborgare göra det är orimligt, menar han. Det blir ju ett parallellt välfärdssystem för rumäner. 

– Och om vi vänjer oss vid den bilden – vilken är nästa kategori som ska ha allmosor? Fattigpensionärer? Det är lite upp och nervända världen om vi socialdemokrater inte kan förbjuda tiggeri, medan högern kan tänka sig göra det. Vi gillar ju inte fattigdom medan högern kan se det som ett eget val man får lösa själv utan samhällets hjälp. Tiggerifrågan visar hur märkligt det är att vara politiskt aktiv i dag. Men låter vi det ofriska gro, blir vi till slut som de korrupta och illa fungerande länder vi brukar titta föraktfullt på.  

Ett annat område där Eskilstuna gått så långt lagen tillåtit för att bryta negativa utvecklingsspiraler, är boendet.  

 – EBO utgör ju som sagt en kraftigt begränsning av kommunens handlingsutrymme. Vår lösning blev att göra Eskilstuna mindre attraktivt för invandring. 

 Ett element i detta: en snävare tolkning av regler för försörjningsstöd. Där har Eskilstuna tidigare varit generös. 

  – Vi hade traditionen att fånga upp folk väl, och det funkade när det handlade om den traditionella arbetarklassen, inklusive en och annan jugoslav. Men en hjälpande kultur av den typen blir ödesdiger med de nya grupperna, till exempel kvinnor med många barn. Det uppstår en provocerande klyfta mellan dem som jobbar och betalar skatt och dem som lever på bidrag. Och de senare låses ju dessutom in i bidragsberoende. 

  Kommunjuristerna uppdrogs då av den politiska majoriteten att lysa igenom regelverken och titta på prejudikat; hur hårda kunde bedömningarna bli utan att man bröt mot lagen?  

  – En ensamstående man i en trea får till exempel tre månader på sig att flytta, sedan skruvas bidraget ner. Och det har visat sig att vi ofta får rätt i domstol. Men märkligt nog bor många kvar ändå…  

  I klartext: den bidragsberoende har inte sällan svartarbete eller kriminalitet som sidoinkomst. Fast politiken har ändå effekt. 

 – Många flyttar nu ut, för de vet att vi jagar dem. De tycker rent krasst att det är obehagligt. Vi är snabba på att följa upp så kallade FUT, felaktiga utbetalningar, och vi ger färdiga utredningar till polisen så att de inte behöver slösa med sina resurser. Och så går vi ut i medierna med det vi gör. Insikten sprider sig att det inte är kul att komma till Eskilstuna om man vill fiffla. 

  Instrumentet allmännyttan används också. 

 – Allmännyttan är stor i Eskilstuna, och vi har en task force i kommunen som aktivt letar efter hyresgäster där det är befogat att säga upp kontraktet. Tre-fyrahundra kontrakt har vi tagit tillbaka de senaste åren. Det kan handla om alltför många inneboende eller allmän misskötsel eller att man myglat sig till kontraktet. 

  Vidare råder starka begränsningar för att hyra nyproduktion. 

 – Om du kommer som flykting och lever på bidrag då ska du inte hyra en nyproducerad trea i innerstan som skattebetalarna står för via försörjningsstöd. Det är ju direkt provocerande för sådana som mina föräldrar som aldrig skulle ha råd med en hyra på 11-12 000. Så har vi försökt jobba, metodiskt: minskat utbud, höjd moral. 

   Var det någon speciell fråga som väckte ditt politiska engagemang? 

  – Ja, det var nog att jag undrade varför så många hårt arbetade människor i ett så rikt samhälle kunde ha det så tufft. Som mina föräldrar som slitit så hårt: Varför blev de inte mer respekterade av sitt eget land? 

  Han berättar om en uppväxt präglad av brist på pengar, om att hans pappa kom och skrek och dunkade på dörren om han duschade mer än 5 minuter: ”Ungjävel, ska du duscha längre får du gå ut och hugga veden själv!” 

  I denna åkallan av Sveriges ansvar gentemot traditionell arbetarklass påminner han om en annan stark röst i samhällsdebatten, en i stort sett jämnårig namne; ja, även Jimmie Åkesson är född i slutet av 70-talet. När jag och Jimmy träffas har det pratats mycket om SD:s så kallade trollkonton. Hur ser han på det partiet? 

 – Det här med trollkontona, alla visste ju om det. Kanske fanns det ett litet nyhetsvärde i att några avlönade satt på kansliet men all denna upphetsning… Jag tycker faktiskt medielandskapet är absurt, med märkliga proriteringar. Alla skriverier om Ulf Kristerssons husförsäljning, who the fuck cares, vad har det med hans yrkesroll att göra? 

  Tillbaka till SD. Han tycker det är tämligen odramatiskt att ett parti som vuxit väldigt snabbt på kort tid inte alltid beter sig korrekt, och hans tro är att de flesta SD-aktiva är vanligt folk som sett samhällsproblem. 

  – Medborgare är inte så ideologiska som man tror, de vill att vardagen ska funka med mindre skjutningar och mindre fattigdom. Sedan kan man ju dra ett ideologiskt raster över det hela, men när det gäller alla hårda ord mot SD måste man vara klurig i hur man uttrycker sig. Företrädarna kan vara i varierande grad sakliga eller obehagliga men i grunden är det själva politiken man bör kritisera. Dyker det upp dåligt beteende, visst, då säger man till, men det får inte vara hela strategin. Här i Eskilstuna snackar vi med varandra i alla partier och behandlar ingen annorlunda. 

 Han tror att SD:s problematiska rötter blockerat andra partier från att ta tag i problem, eftersom man varit rädd att ge SD rätt. 

 – Därigenom har situationen blivit onödigt jobbig, för nu kan de ju säga: Vad var det vi sa? Hade vi agerat 10 år tidigare hade SD kanske haft 10 procent. I den meningen har ju strategin misslyckats. 

   Hur har partiet centralt uppfattat din politik och din frispråkighet? 

  – Jag har aldrig blivit uppringd av partisekreteraren eller någon minister för att bli uppläxad. Snarare har jag på ett slags viskande sätt fått höra: Kör! En del har rentav anklagat oss socialdemokrater för att jag ska ha getts en hemlig uppgift att skicka ut testballonger, men det stämmer förstås inte.  

  Han lägger till att han uppfattat en förskjutning hos S-vänstergrupper, som Tro och Solidaritet, med en större förståelse för hans perspektiv och en konstruktiv diskussion i sociala medier. 

 – Inte heller Reformisterna verkar tycka att jag är ondskan själv. Och de som hejat mest på mig genom åren är invandrare. “Jimmy, du måste stå på dig”, har de sagt. “Vi som jobbar och har gjort resan in i svenska samhället, vi dras ju ner i skiten av debatten om allt det som inte fungerar.” 

  Han talar sedan gillande om hur hans parti, enligt hans bedömning, verkligen tycks mena allvar med sin politikomläggning efter valförlusten 2022. Inte minst då avseende invandring och integration. 

  – De kan bli skitspännande rent ut sagt. Om partiledningen nu orkar. 

 Kort efter att vi träffats lägger S-riksdagsledamoten Lawen Redars arbetsgrupp fram en mängd skarpa förslag för att få bukt med problemen i utsatta områden: Fysisk omvandling (eller kalla det rivning och nybygge). Inkomstkrav för att flytta till utsatta områden (bostadsbolagen får inte acceptera hyresgäster som lever på försörjningsstöd). Förtur för människor med akademiska meriter. Det låter onekligen som om Redars grupp sneglat på Eskilstuna. 

  Nå, kommer Sverige att få ordning på det här? 

  – Jag är optimistisk i viss mån, men man måste vara realistisk med tidsperspektiven. Det här kommer att ta generationer.  

 En grundförutsättning för att vända kurvorna, menar han, är att man inte fyller på med problem. I praktiken invandringsstopp, alltså (förutom “självbetalande” arbetskraftsinvandring på specifika områden där vi har behov). Tillräckliga resurser till polis, skola, militär är en självklarhet. Liksom en styrning av värderingar och normer och vad som händer om man bryter mot dem. Och så talar han om en hårdförhet. 

 – Jag talar om tuffa tag och ganska långtgående inskränkningar av sådant vi i dag tar för givet. Historiskt har socialdemokratin inte varit rädd för att lägga sig i vad folk ska göra, tycka och tänka. Så vi borde ha goda förutsättningar, kanske bättre än högern som på ett annat sätt bromsat politikens rätt att lägga sig i. Vi socialdemokrater ska kunna gå ut till folk och säga att det här är Sverige, och det och det gäller här i form av plikt och rätt.  

Han talar om att det borde vara okontroversiellt att ha en gräns; att samhället faktiskt ska ha koll på vilka som kommer in och vad har de för intentioner. 

– Idén med folkhemmet är ju idén om något slags nationalstat, och följaktligen ett innanförskap och ett utanförskap. Är du medborgare och betalar din skatt, följer lagar och ställer upp på grundläggande normer, då får du sjukvård, trygghet och vägar utan potthål. Det är ett innanförskap du måste förtjäna. Någonstans tappade vi det där, det blev fri dragningsrätt i stället, utan koppling mellan prestation och det du får ut. 

  Du har varit kommunalråd sedan 2011, hur länge blir du kvar? 

  – Så länge partiet tycker att jag gör mer nytta än är till besvär, kan jag tänka mig att fortsätta. Ett bra tag till.

Gör de det? 

  – Ja, men det finns stunder av tvivel. Man begår dagliga övergrepp på sig själv hälsomässigt, det är ju ett stort ansvar som vilar på ens axlar och där sitter också Luther och vill att man gör ett bra jobb. Man blir lynchad på ledarsidor av folk som killgissar och inte tar ansvar för någonting, och folk snackar skit i sociala medier. Och så är jag ju småbarnsförälder och ska hålla ihop vuxenrelationen… Jobbet är kul men utmanande, kan man säga! Och så älskar jag ju den här stan, det är verkligen fint om man kan göra något. 

  Har du tänkt tanken att ratta Sverige i stället för Eskilstuna? 

 – Nja, det finns nog risk att jag skulle bli väldigt frustrerad. Jag kan bli galen på hur tungrott det är på kommunala nivån - och frågan är om det inte är ännu jobbare på riksnivån. 

***

Läs även: Charlie Weimers: "Det var mitt Jimmiemoment"

Läs även: Ovälkommen nepo-baby kan avgöra presidentvalet