Matsvinnsappar: När det blev kreddigt att köpa gammal limpa

»Has any one here been to Vassa Eggen?« Hjalmar Ståhlberg Nordegren står inför ett par hundra åhörare på den globala techmässan »Websummit« i Lissabon hösten 2018. Han är en av grundarna till den svenska matsvinnsappen Karma vars affärsidé går ut på att gårdagens restaurangmat, som annars skulle slängas, kan köpas för halva priset. Ett slags »doggy bag 2.0« med andra ord.

Väldigt få i publiken hade besökt just stekhuset på Birger Jarlsgatan i Stockholm, men exemplet handlade främst om att visa höjden av vilka restauranger som anslutit sig. En snabbtitt i Karmaappen visar dock att det är kafékedjor som står för majoriteten av matvaror som ska räddas från soptunnan.

2015 släpptes boken »Svinnlandet« där Andreas Jakobsson skildrade hur han försörjde sin familj under ett års tid med varor från matbutikernas containrar. Boken belyste ett materiellt överflöd som innebär att fullt ätliga matvaror som passerat utgångsdatum slängs för att hålla butikshyllorna fräscha. Med parollen »Var tredje matkasse når inte ens konsumenten« väcktes ett intresse för dumstring – att rädda slängd mat.

Karma, ResQ och andra matsvinnsappar är en urban och laglig variant av samma ambition. Du betalar halva priset för din lunchsallad om du kan tänka dig att äta gårdagens variant.

Med en miljon användare i ryggen är tanken att Karma ska inta Europa. Man har redan etablerat sig i England och Frankrike. Dock saknas det inte konkurrens. Förutom ResQ klev nyligen Too good to go in på den svenska marknaden med en app som redan finns etablerad i 15 länder och som enligt skaparnas utsago har globala ambitioner.

Varför fungerar konceptet då? Bland en medveten medelklass finns en ambition dels att göra något för klimatet och dels att spara in några kronor. Frågan är bara hur stor skillnad den här typen av appar gör. På sin egen sajt slår sig Karma för bröstet och hävdar att man sedan starten räddat 800 ton mat från att slängas, vilket motsvarar två miljoner måltider.

Men följer man de listade kafékedjornas varor i appen över tid inser man snabbt att det är mycket som är återkommande.

Att en rikstäckande kedja vid centralstationen i Stockholm dagligen lägger ut ett dussin wraps till halva priset utan att reflektera över den återkommande överproduktionen får en att fundera på om det i själva verket är ett marknadsföringsknep för att locka nya kunder. »Köp en wrap till halva priset, och kanske en kaffe när du ändå är här?« Eller bagerikedjan som ständigt verkar stå för en enorm överproduktion av surdegsbröd. Ska dessa kedjor hyllas för att de rear ut gammal mat eller kritiseras för sin dagliga aningslöshet?

Det matsvinns-apparna har lyckats sätta fingret på är dock ett förändrat beteende hos konsumenterna. När det tidigare var lite pinsamt att köpa gårdagens bröd ses det i dag snarare som en statushöjande markör. Att njutningen av dagsfärskt bröd får stå tillbaka för klimatet. Och gott samvete kan vara en minst lika bra krydda som hunger.