Syndromopera

Norrmalmstorgsdramat gör sig redo för att ta kulturen som gisslan.

Dramat är välkänt och myterna många. I år är det 45 år sedan Janne Olsson och Clark Olofsson under fem dagar höll fyra personer som gisslan på Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm. När vi ser tillbaka är det ofta med stor förvåning över naiviteten hos politiker, myndigheter och polis – och hur en psykolog, Nils Bejerot, fick styra en stor del av dramats utveckling och myntade begreppet Stockholmssyndromet, ett i dag internationellt vedertaget uttryck för hur personer i gisslan tar parti för sina kidnappare.

Tätt, intensivt, med mycket action och en handling som är lätt att följa är kanske inte den vanligaste beskrivningen av en opera. Men det är så som beställarna Anna Larsson och Göran Eliasson vill ha den nyskrivna operan om Norrmalmstorgsdramat som får premiär i sommar. Larsson och Eliasson är båda operasångare, alt respektive tenor, som satsat egna pengar för att bygga en operalada i byn Vattnäs mellan Mora och Orsa.

Så vad ska då en opera tillföra historien om Norrmalmstorgsdramat? Det har gjorts dokumentärer och skrivits böcker som alla gett olika bilder av skeendet och framför allt av rollerna i dramat. Clark Olofsson har gett sin bild. Janne Olsson sin. Gisslan sina, journalister sina och psykologer sina.

– Vi kommer inte med några nya teorier men vi kommer definitivt att tona ner teorierna om Stockholmssyndromet, säger Anna Larsson. Både gisslan, polisen och Janne Olsson blev manipulerade av Clark Olofsson, som lyckades dupera alla och få folk dit han ville.

Operan om Norrmalms­torgsdramat är inte tänkt att bli en hjälteopera. Det betyder att Göran Eliasson – som är den som ska gestalta Clark Olofsson på scen – inte ska få glänsa eller domptera på scenen på det sätt som Olofsson gjorde under det verkliga dramat.

Operan blir inte rakt igenom en mörk historia. Som när gisslan och rånarna ska skriva en lista på vad de vill ha av polisen. Tamponger, whisky till Clark, toapapper och knäckebröd.

Idén till det något ovanliga operaämnet fick Anna Larsson och Göran Eliasson när de skulle spåna om vilka de största händelserna i Sverige varit som de skulle kunna skapa opera av. På första plats kom Norrmalmstorgsdramat. De kontaktade Patrik Sörling som också blev operans regissör och koreograf. Kompositören Albert Schnelzer är känd för sin dramatiska musik. Han är  frilansande tonsättare sedan 18 år och det här är hans första opera med både sångare och dansare.

– Det blir ytterligare en dimension, säger han. Det är roligt med konstverk med så många lager. Först kan ytan locka men sedan kan du öppna för fler och fler bottnar.