Även idrottare på toppen kan vara sköra i knoppen
Sommarens mästerskap är kul för publiken, men inte lätt för dem på planen.
Elitidrotten tillber som bekant inte bara kroppen. »Den mentala styrkan«, »järnpsyket«, »segerviljan« omhuldas lika strängt i berättandet om vad som utmärker de bästa.
Att dessa föreställningar om de fysiska atleterna som också själslivets virtuoser är en skröna blottades under upptakten av årets upplaga av de öppna franska tennismästerskapen, vars finaler spelades nu i helgen. Damtennisens största stjärna, den fyrfaldiga grand slam-vinnaren Naomi Osaka, drog sig ur tävlingen redan efter första omgången. Hon hade vunnit sin öppningsmatch och i linje med den utfästelse hon hade gjort före turneringen inte ställt upp på några presskonferenser. Anledningen var de långa skov av depressioner och den sociala ångest hon led av och berättat offentligt om. Osaka meddelade att hon tyckte att hon gjorde alla en tjänst om hon tog hand om sig själv och koncentrerade sig på sin tennis, och tog de böter som uteblivna presskonferenser automatiskt medför.
Arrangörerna tyckte annorlunda, och hotade att diskvalificera henne. Uppståndelsen kring Naomi Osakas beslut blev för mycket för den psykiskt sköra världstvåan. Andra spelare uttryckte sympati och beundran för japanskan – kände igen sig – och tennisens styrande organisationer fick kritik för sitt klumpiga och fyrkantiga agerande. Osaka drog sig kort därpå ur även en grästurnering i Berlin som drar i gång veckan efter Paris, och sannolikheten är hög att hon inte spelar i Wimbledon.
När Paristennisen fortsatte kunde åskådare och tv-tittare uppleva en kavalkad av unga och äldre vuxna män och kvinnor i fysisk praktform som psykiskt mer påminde om förfallna ruiner. Den 19-årige italienaren Jannik Sinner skaffade sig ett servegenombrott mot den 35-årige spanske gruskungen Rafael Nadal – på väg mot sin 14:e titel i den franska huvudstadens största mästerskap. Den unge intalienaren dundrade in sina stenhårda slag utom räckhåll för sin meriterade motståndare. Men insåg när han skulle serva hem första set vad han höll på att ställa till med. Fyra enkla misstag följde.
Resten av eftermiddagen blev en behaglig resa för 35-åringen, som själv tycktes maniskt besatt av att ordna ett pannband. Världstvåan Medvedev kunde bli världsetta om han bara besegrade greken Tsitsipas i en av kvartsfinalerna, men spände sig och avslutade uppgivet med ett försök att med en lös underarmsserve lura sin motståndare, ett skolgårdstennistrick, som kapitalt misslyckades. Italienaren Musetti vann de två första seten mot den ryggskadade världsettan Novak Djokovic och världspressen knappade in rubriker om en sensation, varpå Musett inte tog ett game och vandrade ut som en kuvad förlorare.
Inför sin kvartsfinalmatch med Nadal sa den lille argentinaren Diego Schwartzman: »Du måste tänka på att det inte är Rafa du möter, du måste tänka på att det inte är Rafa … du måste tänka på något annat än Rafa på andra sidan nätet, om du tänker på de fyra fem timmar du måste stå på banan för att vinna mot honom här på Roland Garros är det … om du börjat tänka på allt som handlar om Rafa på Roland Garros, då blir han väldigt svår att spela mot.«
De franska tennismästerskapen följs av EM i fotboll, Wimbledon och OS i Tokyo. En hel sommar där vi får följa fysiska praktexemplar som slåss mot varandra – med människospillran inom sig.
