Ge oss ett nytt 1994!

Det är upp till er nu, tjejer.

Upp till er att sprida glädje och stärka sammanhållningen i ett land som länge nog gått omkring i halvdepressivt tillstånd. Sommaren har ju erbjudit riklig nederbörd av både regn och kulor, och vi har pratat om Hans och kaos: väderkaos, trafikkaos, och eritreanskt kaos i slaget vid Järva. Vad gäller den lite längre tidslinjen, går sverigekurvorna för framtidstro och optimism tyvärr bara neråt.

Även fotbollmässigt har deppkoefficienten varit hög i ett par år nu. Herrlandslaget ligger i spillror. Den enda gången man visat frejdig offensiv var när Janne Andersson rök ihop med Viaplays studio, enkannerligen Bojan Djordic, efter en kvalmatch i våras. Och damlandslaget har haft två rejäla käftsmällar att hantera. 2021: Caroline Segers missade straff i OS-finalen mot Kanada, när guldmedaljen låg på silverfat. 2022: förnedringsförlusten i EM mot England, 0-4.

Nationen behöver sannerligen uppmuntran! Och nu känner vi faktiskt ett spirande hopp igen, hopp om åtminstone ett eko av den magiska fotbollssommaren 1994.

Då var Sverige nästan på fallrepet, efter fastighetskris, Carl Bildts misslyckade kronförsvar och med en statsskuld som skenade. 

I dag: Sverige slår ständigt nya Europarekord i skjutningar, förklaras mer eller mindre för failed state i grannländernas medier, medan Stockholm rasar i internationella livskvalitetsindex.

Då, 1994, var den lågmälde icke-auktoritäre lagbyggaren Tommy Svensson förbundskapten, nu heter motsvarande människokloke ledare Peter Gerhardsson. Då var Thomas Ravelli en på förhand ifrågasatt målvakt, men gjorde succé. Denna gång kan Zecira Musovic vara på väg att skriva samma framgångssaga. Då: vinst i dramatisk straffläggning, trots underläge, i utslagsmatch mot Rumänien. Nu mot världsettan USA.

I båda fallen en extremt imponerade försvarsvall, byggd inte bara på bra backar utan också god lagorganisation över hela plan, stark moral och ett oerhört spring i benen – manifesterat inte minst av ett maximalt ansvarstagande innermittfält. Då Jonas Thern och Stefan Schwarz, nu Elin Rubensson och Filippa Angeldahl..

Svenskt gnet, laget byggt bakifrån, laget före jaget. Ofta en fungerande strategi: Brunkare besegrar inte sällan De Briljanta i det intrikata, livsimiterande spelet fotboll.

En skillnad mot bronssommaren-94. Spelmotorn Tomas Brolin klev då fram som en världsspelare, en superkreativ kirurg, läggandes perfekta snitt i motståndarförsvaren. Han hamnade i världslaget.

Vågar vi hoppas att lagkapten Kosovare Asllani framöver ska göra en brolinare; alltså få ut max av sin offensiva kraft och inte bara leda med mental superpower?

Detta är i sanning ett globalt mästerskap. Expansionen till 32 lag – lika många som i herr-VM – har lyckligtvis inte lett till en mängd ointressanta utklassningsmatcher. Och nästan alla åtta återstående lag, representerande fyra världsdelar, måste ges segerchans. Då är ändå stora fotbollsnationer som USA, Brasilien, Tyskland, och Norge redan utslagna.

Publiksnittet är imponerande, över 25000, och TV-kanaler världen över kan rapportera höga tittarsiffor. Här hemma överträffade Viaplay SVT:s tittningsjuvel Allsång mot Skansen när Lina Hurtig avgjorde med sin mediokra men underbara millimeterstraff mot USA – tack vare VAR! – och kom upp i närmare 2 miljoner tittare.

Vårt lilla men tappra och smarta Sverige har redan tryckt till fyra kontinenter. Afrika, Europa och Sydamerika i gruppspelet. (2-1 mot pigga Sydafrika, 5-0 mot korthuset Italien, 2-0 mot Argentina). Sedan Nordamerika i redan klassisk åttondel. 

I morgon bitti står Asien på tur, i form av spelskickliga men småväxta Japan. Här hoppas vi att svenskornas överlägsenhet i luftrummet, inte minst på fasta situationer, ska ge utslag.

Att vi lägger en sjätte kontinent på rygg, värdnationen Australien, på ett fullsatt Olympiastadion i Sydney (80 000) i finalen den 20 augusti, är något jag nu drömmer vackra drömmar om, i ett blåsigt, regnigt Halland. 

Fast finalseger över exempelvis England eller Frankrike skulle förstås också sitta fint!

Håll våra drömmar vid liv, tjejer! Vi behöver det. Och ni med er lagomkaxiga ödmjukhet och höga spelintelligens och rena och skära kämparanda är sannerligen värda det!

***

Läs även: Fotbolls-VM har alltid varit en manifestation för nationen

Läs även: Så vann fotbollen över den europeiska moralhästen