”Tortyr för oss VM-kvalhungriga sportälskare”
"Lasse Granqvist förnedrade sig själv före matchstart. Det var ett hån mot de jättemånga av oss, för vilka do or die i VM-kvalet är superviktigt".
Kvällen inger fruktan. Fruktan inför Robert Lewandowski, en av de giftigaste forwards fotbollshistorien har skådat. Han kan explodera, och uppfinna nytt krut, på små och stora ytor. Som när han smaskade in två snabba i somras i EM mot oss i sista gruppmatchen.
Jag känner också fruktan inför bortaplan. Vi har länge varit så mycket bättre hemma på Friends; men borta har vi varit kass.
Och jag känner fruktan inför svajigheten på vårt innermittfält: Albin och Kristoffer. Kan ni snälla sätta den distinkta 10/15-meterspassningen när Dejan, Isak, Emil, Ytterback löper sig fria? (Och kan du sluta, drälla Kristoffer?)
***
Jag känner också fruktan visavi TV4. Avgörande VM-kvalmatch: då står väl alla på tårna, eller? Gör sitt bästa. Steppar upp. Men vad gör då TV4? Skrajsen är jag efter haveriet mot Tjeckien i torsdags.
När Elanga värmde upp: Var fanns analysen om vem han skulle ersätta? Superrelevant fråga, ingen av våra anfallskrafter var ju påtagligt skadad eller trött eller dålig.
Att matchen gick till förlängning, var det en försvårande faktor inför Polenmatchen, eller är fyra dagars vila okay? (Tack, Lotta Schelin, för att du ändå touchade resonemang kring detta.) Plus mycket mera slafs och tanketomhet kring spelsystem/matchomständigheter/ersättare, etcetera.
Men också: TV4 ”dödade” Lasse Granqvist.
Fantastiske Lasse. Som genialiskt och underbart ljudsatt så många viktiga sporttillfällen genom åren.
Fast i torsdags mot Tjeckien ”dödade” de honom, alltså, de kortsiktiga krämarna på TV4.
Hur? Lasse drogs in i ett ”humoristiskt”, många minuter långt, trailerarbete för TV4:s helgunderhållning Masked Singer. Det var tortyr för oss VM-kvalhungriga sportälskare, som tar sporten på allvar.
Lasse – än en gång, jag vill vara tydlig här: ett kommentatorsgeni, nu snabbkäftat studioankare – tvingades smutsa ned de sista minuterna före dramat mot Tjeckien med att trams-sketcha med David Hellenius om Masked Singer.
Några minuter till matchstart i denna superviktiga match… och Lasse förnedrar sig själv i ”komisk grej” kring ett tramsprogram!
Det var ett hån mot de jättemånga av oss, för vilka do or die i VM-kvalet är superviktigt.
VM spelas vart fjärde år. VM är viktigt. Det heligaste och mest exklusiva vi har i sportens värld, globalt sett.
En gång vart fjärde år, bara ibland är egna landet deltagare. Vi snackar om otroligt starka milstolpar i livet och en vidrig förlustkänsla de år vi inte kvalificerar oss. Vi går då miste om uppladdningssnacket, spänning kring grupplottningen, spekulation om truppens sammansättning och så vidare. Som 1978-1990: traumatisk VM-paus för oss svenskar; likaså 2006-2018. Och i Italien är det landssorg nu: De missade VM 2018 (Sverige slog ut dem!) och de missar 2022 (Nordmakedonien).
Jag accepterar så klart att sport är en del av underhållningsindustrin, att reklam och trams och trailers får inrama program hit och dit… men det måste göras stilfullt.
***
Tillbaka till min torsdagsilska mot TV4. Stackars fantastiska Lasse får INTE än en gång bli trailer-clown minuterna före avspark. Capice? Hur kanalen övertramsade matchen mot Tjeckien, och hur de kanske gör bort sig även mot Polen… det gör ont. Jag vill/kräver därför att journalister fattar att de är journalister.
Journalister ska rapportera. Och i sportkommentatorns namn (Lasse), gärna ljudsätta/känslofärglägga. I åsiktsjournalistens namn gärna också göra views av news.
Och för all del göra reklam/trailers om det görs stilfullt och medvetet.
Vi journalister måste känna vår roll! Inte bli klimataktivister, när FN-rapporter förmedlas. Inte bli flyktingkramare, när det är tryck på gränsen. Inte Putinhatare, när kriget skildras. Inte vara trailer-clowner, när viktig match ska spelas...
Know thyself, Lasse! Know thyself, svenska Journalist! Förvalta ditt uppdrag, redovisa vem du är, iaktta pietet och gränser. Sälj inte Masked Singer minuterna före superviktig match…
***
Polen-Sverige: 1974 drabbades jag av min första stora sportsmärta. När sympatiske målvaktsfantomen Jan Tomaszewski räddade Staffan Tappers hyfsat skjutna straff i "andra grupprundan" i VM i Västtyskland 1974. Må eventuella svenska straffskyttar lyckas bättre denna gång!
***
Läs även: Hörstadius: Sportälskare i alla länder – förenen eder!
Läs även: Hörstadius: Du blir lyckligare av brons än av silver
Läs även: Hörstadius: Det exakta sportspråket – utmejslat genom åren
Teckna en prenumeration på Fokus – få tidningen i brevlådan eller enbart digitalt.
