Därför följer människor sport så hängivet

Att forskarna intresserar sig för fans går att förstå. Alla dessa människor, som vecka efter vecka samlas och skriker, sjunger och målar sina ansikten, kastar sig runt halsen på varandra och delar sin glädje och sorg med pajsare de bara träffar på matcherna, och som dessutom, allihop, varenda kotte, tycks besatta av statistik, siffror, årtal och regelböcker, vilka är de egentligen? Vad händer med människor när de börjar heja på ett idrottslag?

De har uppenbarligen förmågan att göra livet roligare för idrottsutövarna: 

– Vi har haft en grym support under hela säsongen. Det har varit en ynnest att få uppleva hur de har slutit upp runt oss, sa Brynäs lagkapten Johan Larsson efter att Gävlelaget nyligen vann ishockeyns kvalfinal till den högsta serien.

– Var vi än har varit i landet och spelat har det varit fullt med Brynäsare, konstaterade Larsson.

Varför följer människor sport så hängivet? Det som är ett mysterium för alla som inte är sportintresserade är ett forskningsområde för beteendevetare. En självklar undran rör det rationella i själva förströelsen. Det är en stor risk att supporterns lag kommer att förlora. Matchers förutsättning innehåller en hög sannolikhet att ett av de två tävlande lagen förlorar. Hälften av fansen löper en påtaglig risk att lämna arenan nedstämda, besvikna och med en känsla av att livet blivit lite mindre roligt och värt att leva. Har man följt sitt lag via tv:n och har sett en repris av en situation är man upprörd över ett feldomslut som kan förmörka resten av deras dag och vecka. 

Psykologerna konstaterar: när det gäller andra aktiviteter är sådana odds inte tillräckligt goda för att vi ska ödsla så mycket tid på dem. 

Att en utövande idrottare knyter starka band till sina lagkamrater och skapar en anknytning till sitt lag är uppenbart. Men studier visar att även människor som tittar på sport, både regelbundet från läktaren och från en tv-apparat, ger uttryck för passionerade känslor. Så djupa att supporterskapet blir en del av ens identitet och påverkar ens välbefinnande, noterade den amerikanska psykologen Shirley Wang en artikel i psykologitidskriften Observer (2006). "Likheterna mellan en idrottssupporters identifikation med ett idrottslag och hur människor identifierar sig med sin nationalitet, etnicitet eller könstillhörighet var stora", skrev Wang. 

Identifikationen med ett lag kan sträcka sig så långt att hur laget presterar anses extremt viktigt för en själv. För många blir lagidentifikationen en viktig och kraftfull del av deras självkänsla. Folk knyter upp vem de är till vilket lag de håller på, och en stor del av deras självmedvetande, som förklarar deras positiva eller negativa sinnelag, får sitt bränsle av hur det går för laget. 

I en studie i tidskriften Journal of Personality and Social Psychology utforskade psykologer hur fansens självuppskattning varierade beroende på om deras favoritlag vann eller förlorade, och jämförde med hur dessa supportrar som individer mådde beroende på hur de själva hade presterat på olika uppgifter. Hårdnackade fans upplevde en framgång för sitt favoritlag lika starkt som en personlig framgång. Och ett personligt misslyckande på en uppgift smärtade inte mer än en förlust för favoritlaget. 

Laget, konstaterade studien, blir i denna mening en psykologisk utvidgning av en själv.

I en serie studier har Shirley Wang bett studenter skatta sin grad av fanatism till ett lag. Ju högre, desto lägre upplevelse av alienation och ensamhet, och desto starkare kollektiv självaktning, förknippad med positiva känslor.

Att se en annan bära en tröja eller ett klubbmärke som laget man själv hejar på skapar en omedelbar samhörighetskänsla. Den delade identifikationen underlättar kommunikationen mellan individer och ökar känslan av att dela vissa värderingar.

Om man tar bort denna sociala aspekt av supporterskapet förlorar det en del av sin vikt för vissa, något som pekar på att en del av det supporterskapet inte bara handlar om laget utan om gemenskapen med andra supportrar.

Enligt Daniel Wann, professor i socialpsykologi och specialiserad på sportforskning vid Murray State University i Kentucky, vilar kärleken till ett lag i ganska liten utsträckning på hur laget presterar eller hur en enstaka match slutar. Den skiljer sig därmed från konsumentens preferensstyrda beteende. Om en restaurang vi alltid tyckt om plötsligt och ofta börjar servera oss något annat än det vi beställer går vi efter ett tag någon annanstans. Anknytningen till ett idrottsutövande kollektiv ser annorlunda ut: Fans accepterar förluster. Lojaliteten består. Supporterskapet bygger inte på en förväntan om ständiga segrar. 

En studie, publicerad år 2019, av Wann och psykologen Silvia Knobloch-Westerwick, visade att tillsammans med fansen är det lättare att hantera en förlust för laget man håller på. Den stukade självkänslan blir mindre ansatt om nederlaget upplevs ihop med andra. Att uppleva sport gemensamt, visade studien, fungerar i den meningen som ett sätt att minska stressen i tillvaron. 

Vad exakt gör fans så förälskade i sina lag? Det verkar som att man tar vad man får. I en studie undersöktes anhängare till ett lag som förlorade mycket och ett lag som regelbundet vann. Topplagets supportar betonade lagets prestationer. Bottenlagets påhejare refererade till kärleken till vissa enskilda spelare. 

I Brynäskaptenen Johan Larssons fascination över Brynäsfans överallt i landet anades en förundran över varför ett ishockeylag från Gävle är så älskat av så många svenskar. Brynäs – liksom Leksand – klubbar från en medelstor och en mindre svensk stad, har under årtionden toppat listor över landets populäraste idrottsklubbar. 

Kanske är det ett arv från den tid då dessa lag alltid vann, den sammanföll med när ishockeyn blev populär i breda folklager, på 1960- och 1970-talen. Det folkkära svenska ishockeylandslaget Tre Kronor bestod till större delen av spelare från Dala- och Gästrikeklubbarna, som enligt pressen vid denna tid, representerade en "vacker fartfylld ishockey" som "blottlade isens enorma ytor", och till och med var konstfylld, "fjärran från allt bökande vid sargen". Brynäsforwarden Lars-Göran Nilsson, kallades "virvelvinden från Vuollerim", och betraktades som "värdens snabbaste på skridskor" och storrökande yttern Tord Lundström som "outtröttlig". 

Supportrar kan sitt lags historia och tycks föra den vidare i en blandning av nostalgi och sökande efter mening, gemenskap och skönhet. De verkar, enligt forskningen, också oftast må ganska bra. Oavsett hur det har gått för deras lag.

***

Läs även: Kan en självsäker dansk väcka Sverige?

Läs även: Tid i tennis – det måste man skapa på egen hand