En ombudsman står sig – bland alla könsneutrala titlar

När fackförbundet Vision nyligen samlades till kongress i Västerås röstade en majoritet för att skrota titeln tjänsteman och gå över till tjänsteperson. Förslaget att även rensa ut ombudsman fick däremot ett nja av kongressen. Förbundsstyrelsen – som var emot förslaget att stryka ombudsman – ska nu få tid på sig att hitta ett ersättningsord.

Målet med ordbytena är enligt fackklubbarna bakom förslagen att "Vision blir ett tydligare feministiskt förbund med könsneutrala titlar". I motionen till kongressen skriver klubbarna att titelbruket »ofta har manligheten som norm" vilket i sin tur "bidrar till att cementera strukturella ojämlikheter". Det övergripande syftet med förslaget är att Vision ska "arbeta för ett könsneutralt språk, som inte är exkluderande".

Skiftet till tjänsteperson var inte särskilt omstritt på kongressen. En rad kommuner och organisationer har redan gjort samma vägval och pensionerat tjänsteman. En våg av sådana motioner dök upp i kommunerna under 2010-talet när Feministiskt initiativ valdes in i kommunfullmäktige på olika håll i landet. Några kommuner ställde sig också bakom förslaget. Och enligt en uppsats från Södertörns högskola ökade användningen av tjänsteperson även i kommuner som röstat nej till förslaget. Diskussionen i sig verkade alltså påverka språkbruket där alltfler uppfattade tjänsteman som könat och därför mindre neutralt än tjänsteperson.

Debatten om att ersätta ombudsman har hittills inte alls haft samma effekt. Visions förbundsstyrelse bjöd på ett smörgåsbord av argument för att hålla fast vid just ombudsman. Styrelsen konstaterade att ombudsperson visserligen förekommer som könsneutral form i vissa sammanhang men i begränsad utsträckning. Här skulle dock ett skifte vara svårare. Styrelsen ansåg att ombudsman hade »ett starkt fäste i språkbruket« och bland annat fanns i namn på myndigheter som Diskrimineringsombudsmannen och Konsumentombudsmannen. Det fanns inte heller något könsneutralt ersättningsord som "fått fäste i språkbruket". Dessutom hade "det svenska ordet ombudsman lånats in till flera språk" med följden att "formen fått fäste även internationellt".

Ombudsman är en av ganska få svenska språkexporter som på senare år lånats in i en rad andra språk. Men det är inte bara i Sverige som titelbytesivrare och språk-ideologer uppfattar ett ord som ombudsman som problematiskt. Sökandet efter ett könsneutralt alternativ pågår även i andra delar av världen.

University of Texas i Austin, USA, har till exempel redan gjort sig kvitt ombudsman. Ersättningsordet är ombuds. På universitetet finns student ombuds, staff ombuds och faculty ombuds. Universitetet förklarar hjälpsamt att "the Swedish word ombuds" uttalas "ahm-budz", har rötter från 1800-talet och numera används i den bredare bemärkelsen "ear to the people".

Ordets historia sträcker sig längre tillbaka än så. Substantivet ombud är bildat till verbet bjuda och är belagt i svenskan sedan tidigt 1300-tal då det användes i Södermanna-Lagen. Ombudsman påträffas för första gången i Westgöta-Lagen från sent 1200-tal. Däremot instiftades ämbetet Ombudsmannen för riksens ständer – som i dag ofta kallas Justitieombudsmannen – i 1809 års regeringsform.

Men i engelskan uppfattas alltså det där foge-s:et i ombudsman som svenskan har i så många sammansättningar som en del av huvudordet. Även många andra amerikanska lärosäten har valt att gå från ombudsman till just ombuds.

I svenskan har ombud ibland föreslagits som alternativ till ombudsman. Kanske har alla sådana försök hittills strandat på att ombuden redan är en så spretig grupp bestående av bland annat postombud, skyddsombud, tipsombud, apoteksombud och elevombud. Ytterligare ett ombud skulle minska den språkliga precision som finns i ordet ombudsman och göra betydelsen vagare.

Gemensamt för debatten både i Sverige och USA är att ordet "man" ses som synonymt med "person av manligt kön". Historiskt har det i både svenskan och engelskan även haft innebörden "människa" – en betydelse som lever kvar i engelskan än i dag men som i svenskan främst gör sig påmind genom sammansättningar som just ombudsman och det generiska pronomenet man (som i "Man ska göra rätt för sig"). Det är alltså inte givet att en ombudsman ska tolkas just som en man.

Titlar med efterledet -man var länge typiska för samhällsområden där män dominerade. I takt med att kvinnor erövrade alltfler områden sågs titlarna av somliga inte längre som representativa. Den här synen på jämställdhet i språket har i svenskan sett till så att riksdagsledamot har konkurrerat ut riksdagsman, att lärarinna nästan somnat in när alla oavsett kön kallas lärare, att talesperson gått om talesman och att gärningsperson – till stor del på grund av ett ordbyte på Brottsförebyggande rådet – knappar in på gärningsman.

Visions val att gå över till tjänsteperson kommer förmodligen att bidra till att tjänsteman på sikt tappar mark. I dag är dock alltjämt tjänsteman tio gånger vanligare i mediespråket. Ombudsperson – om nu det på allvar skulle lanseras som alternativ – har i dagsläget ett enormt gap upp till ombudsman.

Mot fackförbundets dröm om ett snabbt byte står kanske framför allt lagtexter. Både ombudsman och tjänsteman är tydligt definierade begrepp som nämns i olika lagar – och det är den mest trögföränderliga typen av texter.

Men visst. Framtiden tillhör nog alla engelsktalande länders ombuds och alla Sveriges tjänstepersoner. Däremot gissar jag att den där ombudsmannen fortfarande klamrar sig fast i myndighetens namn om 85 år när det som en gång var Ombudsmannen för riksens ständer fyller tre århundraden jämnt.

***

Läs även: Dialekterna flyter ihop

Läs även: Dansk skalle krossar språkgemenskapen