Näst värsta språkgrodan genom tiderna

I Ekots morgonsändningar den 7 maj 1992 exploderade en bomb. LO-ordföranden Stig Malm anklagades för att kalla Margareta Winberg – riksdagsledamot och ordförande för Socialdemokraternas kvinnoförbund – och andra kvinnliga socialdemokrater för ett fittstim. Sju år senare valde en ny generation feminister Fittstim som titel på en antologi. Målet var att återta ett skällsord och bära det med stolthet.

Under ett årtionde som LO-bas uppmärksammades Stig Malm för rubrikvänliga uttalanden och sylvass formuleringskonst. Han rasade mot betonghäckar och betongsossar som vägrade se verkligheten i vitögat. Han kritiserade finansvalpar som han ansåg äventyrade Sveriges ekonomiska stabilitet. Och diagnosen på Socialdemokraternas riksdagsgrupp var att ledamöterna betedde sig som skållade råttor.

Kanske var det frispråkigheten som blev hans fall. Stig Malm medgav visserligen att han sagt fittstim, men bara en gång. I Expressen reflekterade han senare över händelsen: "Den sanna historien är att Margareta Winberg var nyvald ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet och gick över gatan när vår chaufför fick bromsa in litet häftigt. 'Det gäller att inte köra över den nya ordföranden för fittstimmet', sa han. Sedan hade jag det dåliga omdömet att återberätta historien. Det får man inte göra som LO-ordförande."

Händelsen skakade partiet. Mona Sahlin krävde hans avgång. "Direkt sårande och djupt förnedrande", var Ingela Thaléns recension. Anita Gradin hade hoppats att "uttalanden av detta slag tillhörde en förgången tid". Anna Lindh beskrev det som "en rädsla för att kvinnor skaffar sig framträdande positioner i samhället".

På andra sidan i den interna striden fanns bland andra Widar Andersson. Hans inställning var att radikal feminism i den anda som Margareta Winberg ansågs företräda inte hade "i 90-talets socialdemokrati att göra". 

Odödligt blev ordet för 25 år sedan. Fittstim användes i mars 1999 som titel på en antologi som samlade många av rösterna som skulle bli tongivande i en ny feministisk våg. Titeln – som var en idé från formgivaren Brita Zilg – var ett sätt att med glimten i ögat ta tillbaka ordet fittstim. "Jag misstänkte att det skulle bli lite rabalder kring omslaget och titeln, men vi var ju inte heller ute efter att göra en liten bok som ingen skulle bry sig om", kommenterade hon i Dagens Nyheter långt senare.

Rabalder blev det. Kvällstidningarna tapetserade tidningsställen med löpsedlar om Fittstim. I förordet vände sig redaktörerna Linda Skugge och Belinda Olsson direkt till Stig Malm:

"Kanske kallade han kvinnorna för ett fittstim för att de var obekväma, jobbiga, provocerande och vägrade spela efter gubbarnas regler. Vi vill bara säga: Tack Stickan för detta ord, dels för att vi inte tänker spela efter gubbarnas regler, dels för att ordet utstrålar vilja, makt och styrka."

Den här processen – när ett ords laddning förändras – kallas ibland resignifiering. Initiativtagarna till boken tog ett nedsättande ord och laddade om det med sina egna positiva värderingar. Samtidigt fick den tidigare LO-basen finna sig i att kallas gubbe. Det informella Stickan var även det ett sätt att visa att respekten i bästa fall var måttlig.

I förordet vände sig redaktörerna inte bara till honom. Där fanns också indirekt kritik mot en äldre generation feminister som stämplades som dogmatiska teoretiker och föredettingar: "Vi vill visa att vi finns och att vi bryr oss. Vi är coola, snygga, tuffa, smarta, roliga och framför allt så är vi feminister."

Att över huvud taget använda en benämning där fitta ingick var radikalt i sig. Ordet beskrivs i Svensk ordbok som "starkt vardagligt; kan uppfattas som stötande". Länge hade det använts som skällsord – något som i sin tur garanterade ett högt uppmärksamhetsvärde när fittstim plötsligt brukades i positiv bemärkelse.

Fittstim var alltså ett ord som skulle bäras med stolthet. Men den förändrade laddningen innebär inte att det 25 år senare har skrubbats helt rent från negativa associationer. I Svensk ordbok anges definitionen 'kvinnor som uppträder i grupp' med kommentaren att ordet är vardagligt och kan uppfattas som stötande. Beroende på sammanhang kan fittstim ha vitt skilda laddningar.

Bög och flata är två äldre ord som har hunnit längre i samma process. Även här rör det sig om skällsord som har omfamnats av just bögar och flator. I takt med att synen på homosexualitet har förändrats i samhället har det också varit möjligt att ladda orden med andra värderingar. Genom att säga bög och flata med stolthet neutraliserades gradvis den skam som många hade förknippat med orden. Men den förvandlingen hade knappast varit möjlig utan andra förändringar i samhället.

Tidigare markerades både bög och flata som potentiellt stötande i Svenska Akademiens ordlista. Men i 2015 års upplaga ströks kommentarerna. Visst kan orden fortfarande användas nedsättande – men det finns också ett utbrett bruk som är positivt eller neutralt. Även här är det sammanhanget som avgör.

Aftonbladets läsare röstade 2005 fram fittstim till den näst värsta språkliga grodan genom tiderna. Stig Malm reflekterade då över att han närmast hade blivit ett med ordet i allmänhetens ögon: "Det är något jag får leva med i hela mitt liv, men det är inte lika hemskt nu som det har varit." Flest röster fick Birgit Friggebo som i rollen som invandrarminister i SVT:s Aktuellt 1992 påstod att kosovoalbaner var "mer benägna att snatta och stjäla cyklar och tvätt och vad det är för någonting, än andra flyktinggrupper".

Inte heller när partistriderna och mediestormen lagt sig ville Stig Malm ta ordet fittstim i sin mun. I Expressen berättade han att han aldrig uttalade ordet: "Det har gått så långt att när jag är ute och fiskar och lägger nät säger jag 'Hoppas jag får en abborrflock'. Jag törs inte använda ordet stim ens en gång."

***

Läs även: Sverige har aldrig varit ett enspråkigt land

Läs även: Rackarungens revolt mot renskrubbade rikssvenskan