Riktig svenska – svenska språkets viktigaste stilbibel

Det var närmast slumpen som gjorde Erik Wellander till sinnebilden av smak och stil i svenska språket. Året var 1922 och Svenska Akademien hade börjat prångla ut ordlistor med hygglig regelbundenhet. Svenskans stavning föreföll vara under någorlunda kontroll efter 1906 års reform där hvarf blev varv, rödt blev rött, hvete blev vete och öfva blev öva. Men Akademien såg "behovet av ett ingripande mot den pågående språkförskingringen" och tog därför initiativ till en handbok i språkriktighet.  

Idén kom från ledamoten och språkforskaren Esaias Tegnér den yngre. Men själv duckade han uppdraget. När Erik Axel Karlfeldt, som var ständig sekreterare, påminde och formellt gav honom jobbet dröjde det inte länge innan han kastade in handduken. Budet gick till Odal Ottelin, en annan språkforskare, som avböjde. Därefter ställdes frågan 1924 till Erik Wellander, en docent i tyska som även studerade den moderna svenskan.  

Tredjehandsvalet Erik Wellander tackade ja. Boken "med anvisningar om svensk språkriktighet till skolans och allmänhetens tjänst" skulle vara klar ”inom loppet av ett par år".  

Resultatet blev den drygt 800 sidor tjocka Riktig svenska. Men det tog femton år att skriva boken. När den gavs ut 1939 blev den direkt en succé. Försäljningen rusade och lovorden haglade. Fyra av kapitelrubrikerna blev snart synonyma med hans språkvårdsfilosofi: Skriv klart, skriv enkelt, skriv kort, skriv svenska!  

Svenska Dagbladet såg potentialen och anlitade honom för att skriva veckoliga språkspalter. I den första – som publicerades i december 1942 – förklarade Erik Wellander varför många då uttalade musiker med betoning på andra stavelsen. Svaret var att det var uttalet av musik som smittade av sig. I februari 1977 satte han punkt för skrivandet efter 1 800 språkspalter. Ett halvår senare avled han vid 93 års ålder.  

I årtionden och för generationer av skribenter fungerade Riktig svenska som stilbibel och vägvisare i språkriktighetsfrågor. Den fjärde och sista upplagan utkom i maj 1973.  

50 år senare går det fortfarande att instämma i recensionerna som beskrev Riktig svenska som "ett pionjärarbete". Där dagens språkvård av kritiker anklagas för att mest svara "båda går bra" och "det beror på" serverade han sina råd med rejäla doser elegans, snobbism och hånfullhet. Den som staplade långa kedjor av attribut på varandra ägnade sig åt att para ihop "syntaktiska binnikemaskar", unga som svor med fan och djäveln var "språklata" som led av ett "tanklöst vanebruk" medan omdömet om skribenter som använde tack vare om sådant som inte var positivt avfärdades lakoniskt: "W. var tack vare sin korta levnad ingen produktiv författare är oklanderligt uttryckt endast om man betraktar det som en lycka att han inte hann skriva mer." 

Det han uppfattade som ovårdat, oklart och osvenskt avfärdade han genom att stämpla det som ”otillåtligt”, "stötande", "slappt", "oskönt" eller "löjeväckande". Andra underbetyg var att något lät som "barnspråk", var "en skada", riskerade "att reta folk med känsligt språköra" eller behövde "rykt och ans". När han tyckte att språkbruket var särskilt illa hävdade han att det hörde hemma i Grönköpings Veckoblad, en satirtidning där persongalleriet dignade av storhetsvansinniga småstadspåvar som alltid förlorade sig i byråkratsvenskans svartaste hål.  

Även när det gällde föräldrars val av namn för nyfödda tyckte han att svenskarna behövde vägledning. I 1939 års upplaga ansåg Erik Wellander uppenbarligen att det var nödvändigt att påpeka att barn inte borde namnges efter diktatorer: "Sådana namn som Mussolina, Hitlerita och Stalinetta äro under alla förhållanden olämpliga; man vet icke alls, hur bärarinnan en gång kommer att ställa sig till den -ism, som hennes namn är avsett att hugfästa."  

Han avrådde även från andra typer av namn som skulle kunna leda till obehag – oavsett om föräldrarnas förebilder hämtades ur världshistorien eller från smeknamnen i hemmet: "Vare sig Napoleon Bonaparte hamnar i ett ämbetsverk i Stockholm eller i en kryddkramhandel i Vänersborg, är det synd om honom, han måste livet igenom gå omkring som ett levande stilbrott. … Pyret blir kanske stor och bred som ett klädskåp, och hennes namn kommer då alltid att väcka en för bärarinnan mindre behaglig uppmärksamhet."  

Kanske var det pekpinnarna och humorn såväl som lyhördhet för språkförändring och skarpa grammatiska och semantiska analyser som gjorde Riktig svenska till en klassiker. Den som läser dagens skrivhandböcker kan ofta höra sidorna gäspa – som att texter om språk även bildligt skulle vara förutbestämda att rimma på tråk. Men Erik Wellanders formuleringsfiness var hans fingeravtryck.  

Eftermälet handlar ofta om konservatism. Erik Wellander hade en strikt syn på språklig logik som bland annat gjorde att han förordade skrivsätt som kungens av Danmark bröstkarameller i stället för kungen av Danmarks bröstkarameller. Att kungens av Danmark verkade strida mot den allmänna språkkänslan bekymrade honom inte. Viktigare var att det var kungens bröstkarameller och att genitiv-s därför skulle placeras där. I dag finns inga grammatiker som skriver under på den slutledningen.  

Men på många sätt var han positiv till språkförändring. I 1973 års upplaga öppnade han till exempel för att gå över till dom i stället för de och dem i skriften. Erik Wellander beklagade också att skriftspråksuttal som tjatade, taket och husen var på väg att konkurrera ut tjata, take och husena samt fotknölssågade skribenter som försökte göra sitt språk till en skrytsam påfågelsplym: "En författare som söker ge sin framställning en prägel av lärdom, grundlighet och tankedjup genom ymnigt bruk av märkvärdiga ord och invecklade uttryck strävar ej att göra sig förstådd utan försöker att göra sig viktig. Det är inte stilkonst, det är förkonstling."  

Arvet efter Erik Wellander är kluvet. Men kärnan i det som gjorde honom till svenska språkets uthålligaste stilguru och smakdomare duger även 50 år senare: "Ett enkelt och osmyckat språk, som säger vad som skall sägas, är alltid fullgott." 

***

Läs även: När förortssvenskan kom till innerstan

Läs även: Resan från automobil till bil