Slagordssluggern Ebba är en populist

Det var falukorvsviftande, svenssonlivet och det svenska hjärt­landet som präglade Ebba Buschs valrörelse. Hon var den som utropade sig själv till härförare i striden mot Magdapriser, Steneviskatt och Annietillägg på drivmedel. Hon fotknölssågade kölandet Sverige där raderna till passexpeditioner, vårdcentraler och incheckningen på Arlanda närmade sig sovjetiska brödköer i längd. Från företrädaren Göran Hägglund ärvde hon verklighetens folk. Och Kristdemokraternas valplattform kallades givetvis "Politik för Villa, Volvo, Vovve".

Annie Lööf kontrade i en radiodebatt med att kalla Ebba Busch populist. Nu får den tidigare Centerledaren medhåll av Jon Viklund, retorikforskare vid Uppsala universitet. I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Sakprosa analyserar han Ebba Buschs tal, debatter och inlägg i sociala medier under valrörelsen 2022. Slutsatsen är att hon är en typisk populist – och därmed också ganska otypisk i sitt sätt att debattera. Där Ebba Busch är en slagordsslugger tenderar andra svenska partiledare att vara snäppet mellanmjölksmesigare.

Populisten, skriver Jon Viklund, kännetecknas av fyra drag i sin politiska stil. Det första steget är att konstruera ett folk, det andra att måla upp en kris, det tredje att identifiera offer samt skapa en konflikt med meningsmotståndare och det fjärde att peka ut sig själv som den ledare som kan få ordning på samhället.

Kanske sammanfattas kärnan i den här attityden av att Ebba Busch inför valet bjöd in väljare till bonnasnack. Andra partiledare föredrog högtravande att kalla till town hall meetings – medan hon utlovade ett jordnära samtal på bönders vis.

Året var 1914 när revyförfattaren Erik Edsberg för första gången gav en figur namnet Medelsvensson. Det var i nyårsrevyn på Folkteatern i Stockholm som publiken kiknade åt den extremnormala svensken som vurmade för lagom och ordning. Kopplingen mellan Svensson – som vid den här tiden var Sveriges vanligaste efternamn – och svensk var nog lika oemotståndlig för Erik Edsberg som för Ebba Busch. Snart etablerade sig medelsvensson som benämning på en mittfåresvensk – och det dröjde inte länge innan den kortades till bara svensson.

I Svenska Akademiens ordlista anges att svensson kan vara nedsättande. För Ebba Busch är det en laddning som – enligt populistens manual – hjälper henne att både konstruera ett folk och en konflikt. Alla som lever svenssonlivet är rotade i vardagen. I hennes Sverige befolkas det svenska hjärtlandet av verklighetens folk. Motsatsen – en elit av världsfrånvända storstadspolitiker – står i vägen för småstadsidyllen med villa, Volvo och vovve.

I sitt tal i Almedalen 2022 placerade hon hjärtlandet långt från tunnel­banor, shoppinggallerior och hunddagis: "Var finns då Sveriges dieselbilar? Var har skatteskruven dragits åt? Jo – i det svenska hjärtlandet. I kommuner som Aneby, Ödeshög, Orust, Årjäng och Tanum är förbrukningen av diesel per invånare nästan dubbelt så stor som i de tre storstadskommunerna."

Skenande drivmedelspriser gav Ebba Busch en kris där hon hittade offren i glesbygdskommuner medan motståndarna satt i riksdagen. Och där saknades förståelse för bilens betydelse utanför storstäderna: "Ponera om man införde en speciell skatt bara på resor med tunnel­bana – skulle det inte vara en straff­beskattning av Stockholm? Såklart det vore!"

Hon tog det fjärde och sista klivet på populiststegen när hon presenterade sig själv som räddare: "Vi accepterar inte denna orättvisa. Vi vill sänka bensinpriset med fem kronor och dieselpriset med nio kronor."

Enligt Jon Viklund är hennes retoriska grepp så melodramatiska att debatten närmast blir existentiell. Och det är här falukorvsviftandet kommer in. I slutdebatten i TV4 utnyttjade Ebba Busch den för att som underdog ge igen på överhetens Märta Stenevi: "Du kan få häckla den där falukorven bäst du vill, jag har rest runt med den i hela landet, men det är symbolen för ett Sverige där familjen har tid för varandra, tid att se varje barn, och ett Sverige där ingen behöver lämna matbordet med kurrande mage. Den drömmen är på väg att gå förlorad i erat Sverige. Man kan bara häckla den där falukorven då man inte vet hur det är att vända på hundralappar varje månad."

Som symbol är falukorven svårslagen. Förlagan tillverkades redan på 1500-talet vid Falu koppargruva. Då var det tyskar som lärde svenskar att göra korv på rökt oxkött. På 1800-talet började den säljas i stora mängder till Stockholm. Tidning För Stora Kopparbergs Län rapporterade 1837 om den växande försäljningen: "Hwarje år afgå till hufvudstaden betydliga partier af i Schedwi Socken tillverkad rökt Köttkorf. Denna är i Stockholm allmänt bekant under namn af Fahlu Korf, och den har där många år haft god afsättning."

Falukorv var typisk arbetarmat. Ebba Buschs retorik visar att den föreställningen lever kvar än i dag. Även om falukorven må ha uppfunnits av tyskar och inte längre tillverkas i Falun symboliserar den ändå en köksbordsrealism på behörigt avstånd från sojafärs, Foodora-leveranser och Linas matkasse.

Jon Viklund konstaterar att Ebba Busch försöker balansera mellan oförenliga retoriska roller. Hon är folket som kramar det enkla som får eliten att fnysa. Men hon är också en moralisk domare som med proffspolitikerns auktoritet ställer motståndare till svars. Hon ser sig alltjämt gärna som en "pragmatisk kommunpolitiker" trots att hon 2015 slutade som kommunalråd i Uppsala – en stad som gissningsvis inte är något falukorvsmecka och definitivt inte glesbygd – och har varit partiledare sedan dess.

Utvecklingen illustrerar enligt Jon Viklund ett polariserat debattklimat och ett komplicerat politiskt läge. Han tror dessutom att fler politiker kommer att anamma samma populistiska retorik.

Och visst. En partiledardebatt där Magdalena Andersson jonglerar radhusbiff, Ulf Kristersson valfläskar med köttbullar åt folket och Jimmie Åkesson vill utvisa alla som vägrar midsommarsill för bristande vandel har åtminstone förutsättningar att bli underhållande.

***

Läs även: På riktigt – inte okej

Läs även: Pekpinneriet frodas i valspråkets tider