Aktivist, va’ trist – jobbet går till annan sökande

Introduktionskursen på alla universitet borde innehålla information om att aktivism kan medföra att du inte blir anställningsbar.  

Text:

Toppbild: Sofie Löwenmark

Toppbild: Sofie Löwenmark

Vissa personer får helt enkelt inte inneha vissa tjänster – trots de bästa meriter. Det står i säkerhetsskyddslagen, under vilken många myndigheter och företag med samhällsviktig verksamhet lyder.

Den som anställs eller placeras i en säkerhetsklassad tjänst på en sådan arbetsplats måste genomgå en säkerhetsprövning. Visar det sig att den sökandes personkopplingar, ekonomi eller livsstil utgör säkerhetsrisk kan den nekas tjänsten. Det gäller inte bara jobb inom försvarsmakten, polisen och rättsväsendet. Det kan även gälla jobb inom it-, bank-, finans- och läkemedelssektorn, med mera.

En sådan tjänst är gassamordnare på Energimyndigheten, som ger åtkomst till känsliga punkter i Sveriges gasinfrastruktur. Fokus har rapporterat att den så kallade rebellmamman Marie förra året nekades en sådan befattning när den skulle övergå i fast anställning, något som FN:s särskilda rapportör för miljöförsvarare Michael Forst kritiserade härom veckan.

Nyligen rapporterade vi att en annan klimataktivist som har deltagit i sabotageaktioner mot bland annat Göteborgs Hamn, fick tjänst på Energimarknadsinspektionen (Ei). Hon hanterar nu samhällsviktig information om energiplaner på företaget Eon. Vi vet inte ännu hur Ei och Eon tänker hantera detta.

Aktivistiska aktioner har blivit allt vanligare de senaste åren. Greta Thunberg-rörelsen har i klimatalarmismens, och numera även palestinarörelsens, namn uppmuntrat ungdomar till mängder av olagliga aktioner där demonstranter har blivit bortburna av polis.

Och nyligen rapporterade Doku att Palestinaaktivister, inklusive student- och personalgrupper, har tagit över allmänna utrymmen på konst- och designhögskolan HDK-Valand i Göteborg. Lokalerna är nu fyllda med pro-palestinska budskap, kartor där Israel saknas och slagord som anklagar universitetet för medskyldighet till folkmord. På kvällarna bjöds i universitetets lokaler på Iftar (muslimsk måltid efter fasta) till högljudd arabisk musik och under banderoller med texten ”Student intifada”.

Att ungdomar visar radikalt politiskt engagemang är inget nytt. Det var stort på sextiotalet och finns dokumenterat redan från antika Grekland. Högre utbildning ska naturligtvis inte heller förhindra ett fritt politiskt meningsutbyte. Men gränsen passeras när universitetens ledningar tolererar aktivism och antidemokratiska budskap i sina lokaler. I vissa fall har aktivism rent av uppmuntrats. Det är inte bara naivt – den kan vara rent förödande för den unga människans framtid.

Ett icke oväsentligt uppdrag för högskolor och universitet är att rusta individen för framtiden och göra den anställningsbar. Därför borde de – redan under introduktionen – informera sina studenter om att dokumenterad aktivism kan leda till att man blir utesluten från vissa anställningar när de efter sin examen ska ta klivet ut på arbetsmarknaden.

Vissa personer får helt enkelt inte inneha vissa tjänster – trots de bästa meriter. Det står i säkerhetsskyddslagen, under vilken många myndigheter och företag med samhällsviktig verksamhet lyder.

Den som anställs eller placeras i en säkerhetsklassad tjänst på en sådan arbetsplats måste genomgå en säkerhetsprövning. Visar det sig att den sökandes personkopplingar, ekonomi eller livsstil utgör säkerhetsrisk kan den nekas tjänsten. Det gäller inte bara jobb inom försvarsmakten, polisen och rättsväsendet. Det kan även gälla jobb inom it-, bank-, finans- och läkemedelssektorn, med mera.

En sådan tjänst är gassamordnare på Energimyndigheten, som ger åtkomst till känsliga punkter i Sveriges gasinfrastruktur. Fokus har rapporterat att den så kallade rebellmamman Marie förra året nekades en sådan befattning när den skulle övergå i fast anställning, något som FN:s särskilda rapportör för miljöförsvarare Michael Forst kritiserade härom veckan.

Nyligen rapporterade vi att en annan klimataktivist som har deltagit i sabotageaktioner mot bland annat Göteborgs Hamn, fick tjänst på Energimarknadsinspektionen (Ei). Hon hanterar nu samhällsviktig information om energiplaner på företaget Eon. Vi vet inte ännu hur Ei och Eon tänker hantera detta.

Aktivistiska aktioner har blivit allt vanligare de senaste åren. Greta Thunberg-rörelsen har i klimatalarmismens, och numera även palestinarörelsens, namn uppmuntrat ungdomar till mängder av olagliga aktioner där demonstranter har blivit bortburna av polis.

Och nyligen rapporterade Doku att Palestinaaktivister, inklusive student- och personalgrupper, har tagit över allmänna utrymmen på konst- och designhögskolan HDK-Valand i Göteborg. Lokalerna är nu fyllda med pro-palestinska budskap, kartor där Israel saknas och slagord som anklagar universitetet för medskyldighet till folkmord. På kvällarna bjöds i universitetets lokaler på Iftar (muslimsk måltid efter fasta) till högljudd arabisk musik och under banderoller med texten ”Student intifada”.

Att ungdomar visar radikalt politiskt engagemang är inget nytt. Det var stort på sextiotalet och finns dokumenterat redan från antika Grekland. Högre utbildning ska naturligtvis inte heller förhindra ett fritt politiskt meningsutbyte. Men gränsen passeras när universitetens ledningar tolererar aktivism och antidemokratiska budskap i sina lokaler. I vissa fall har aktivism rent av uppmuntrats. Det är inte bara naivt – den kan vara rent förödande för den unga människans framtid.

Ett icke oväsentligt uppdrag för högskolor och universitet är att rusta individen för framtiden och göra den anställningsbar. Därför borde de – redan under introduktionen – informera sina studenter om att dokumenterad aktivism kan leda till att man blir utesluten från vissa anställningar när de efter sin examen ska ta klivet ut på arbetsmarknaden.

Text:

Toppbild: Sofie Löwenmark