Arabiska språket kan inte väga tyngre än barnens bästa

Tre syskon har de senaste åren bott i ett familjehem de trivs i. Enligt LVU-utredningen hade barnen utsatts för psykisk och fysisk misshandel. Barnen var så vanvårdade att de omhändertogs akut. Men nu visar det sig att barnen ska tvings till ett tätare umgänge med de biologiska föräldrarna.

”Vi vill inte träffa dem efter allt de har gjort oss”, säger en av flickorna till SVT. Så vad är det starka skälet till att tre barn rycks upp från ett familjehem efter över två år, ett hem de trivs i och vill bo kvar i?

I måndagens Aktuellt framgick det att barnen ska flyttas till en ensamstående mamma i Uppsala, som redan har tre barn, för att få ”lära känna ert biologiska nätverk”. Språket, arabiska, är en viktig anledning till omplaceringen. Om barnen bor i ett arabisktalande hem är tanken alltså att de ska få tätare band till sina biologiska föräldrar och släktingar.

I en inspelning från ett möte med socialtjänsten i Söderhamn kan man höra barnen upprört protestera mot det. En kvinna från socialtjänsten säger då att ”ni måste få tillgång till dem”, alltså till den arabisktalande släkten.

Det framstår onekligen som att barnens vilja körs över, och bland dem som reagerar finns tidigare M-riksdagsledamoten Hanif Bali. Han beskriver på X hur han som femåring omplacerades från en välfungerande svensk familj till en iransk som levde på bidrag. ”Jag blev familjens tolk”, skriver han, och menar att anledningen till att han omplacerades var att behålla ”religion och språk”.

Det är märkligt hur ett annars så barnvänligt land som Sverige – först i världen med att förbjuda barnaga – haft så lätt att vifta bort barns rätt med hänvisning till just kultur och religion. Som tydligast har det märkts i oförmågan, eller snarare oviljan, att hantera hedersförtrycket. Det har gjorts skillnad på våra och ”deras” barn.

Vid årsskiftet får vi ny lagstiftning för att barnets bästa, som vid fall som det i Söderhamn, ska väga tyngre. Förhoppningsvis slipper de tre syskonen ryckas upp från sitt hem. Tillräckligt många barn har drabbats, för att ”ursprung” och ”kultur” vägt betydligt tyngre än att de ska få må bra.