Bergsmännen i rimligt bråk med Rosenbad
Man måste inte vara same för att protestera när regeringen spelar Marie Antoinette norr om polcirkeln.
Toppbild: Anna Tärnhuvud/SvD/TT
Ett chockat kommunalråd i Kiruna beskriver regeringens beslut för DN. ”Man betraktar oss som en koloni” säger han. Order har utgått från Stockholm om en detaljplan som Kiruna inte vill ha. I den planen etablerar gruvbolaget Talga en grafitgruva i byn Vittangi.
Händelsen är inte isolerad, det kan gälla allt möjligt. Vindkraftverk till exempel. Häromåret försökte S-regeringen få skjuts på vindkraftsutbyggnaden genom att binda kommunerna vid tidiga besked till vindkraftsproducenterna. Den gången låg kolonierna i Halland och andra platser i södra Sverige. Det blev inget av, riksdagen sa nej.
Kommunerna är ättlingar till socknarna vars självstyre går tillbaka till medeltiden. ”Kommun” är alltså något mer än en tegelbyggnad från 1975. I valv bakom valv oändligt skymtar sockenstämmor, odalbonden, Engelbrekt, Nils Dacke. Att kolonisera kommunerna är svårt, de biter ifrån när de utmålas som NIMBY (”not in my backyard”). ”Kiruna får arbetstillfällen” säger ansvarig minister om grafitgruvan, fast Kiruna redan har tusen lediga jobb. Varför just Vittangi med 760 invånare helt gratis ska påtvingas ansvaret för västvärldens oberoende av Kina och Kongo är oklart. Regeringen använder en tidigare outnyttjad paragraf i plan- och bygglagen som bräckjärn. Nu ska Kirunas kommunalråd Mats Taaveniku ta kontakt med regeringen för att diskutera vad regeringen kan hjälpa Kiruna med i gengäld.
”Kolonialism” är ett potent invektiv, så den tidigare S-ministern Anders Sundström, numera ordförande för gruvbolaget Kaunis Iron, använder det när staten nu vill att gruvbolagen ska betala själva för utbyggnad av Malmbanan, även om de inte utnyttjar den. En helt ny typ av finansiering för infrastruktur. ”För mig liknar det kolonialism där man suger ut det man kan av norra Sverige. Det här hade aldrig accepterats av industrier söderut” säger Anders Sundström till DN. Kaunis Iron är visserligen inte folkvalt, ett kommersiellt egenintresse får man förutsätta, men han menar samma sak som Mats Taavinaku.
I debatter som dessa kan regeringen och skattebetalarna peka på hur många norrlandskommuner som överlever tack vare det kommunala utjämningssystemet som flyttar pengar från storstäder i söder till glesbygder i norr. Men protesterna gestaltar samtidigt ett 500 år gammalt gnissel mellan centralmakten och socknarna, förlåt, kommunerna. Redan Gustav Vasa fick på käften av bergsmännen, så hans efterträdare i Rosenbad borde ha lärt sig. Tills en grundlagsreform avskaffar kommunerna får regeringen respektera att de existerar, företräder egna väljare och vill få ersättning när de blir överkörda. Man ska inte behöva vara same för att protestera när regeringen agerar Marie Antoinette norr om polcirkeln.
Ett chockat kommunalråd i Kiruna beskriver regeringens beslut för DN. ”Man betraktar oss som en koloni” säger han. Order har utgått från Stockholm om en detaljplan som Kiruna inte vill ha. I den planen etablerar gruvbolaget Talga en grafitgruva i byn Vittangi.
Händelsen är inte isolerad, det kan gälla allt möjligt. Vindkraftverk till exempel. Häromåret försökte S-regeringen få skjuts på vindkraftsutbyggnaden genom att binda kommunerna vid tidiga besked till vindkraftsproducenterna. Den gången låg kolonierna i Halland och andra platser i södra Sverige. Det blev inget av, riksdagen sa nej.
Kommunerna är ättlingar till socknarna vars självstyre går tillbaka till medeltiden. ”Kommun” är alltså något mer än en tegelbyggnad från 1975. I valv bakom valv oändligt skymtar sockenstämmor, odalbonden, Engelbrekt, Nils Dacke. Att kolonisera kommunerna är svårt, de biter ifrån när de utmålas som NIMBY (”not in my backyard”). ”Kiruna får arbetstillfällen” säger ansvarig minister om grafitgruvan, fast Kiruna redan har tusen lediga jobb. Varför just Vittangi med 760 invånare helt gratis ska påtvingas ansvaret för västvärldens oberoende av Kina och Kongo är oklart. Regeringen använder en tidigare outnyttjad paragraf i plan- och bygglagen som bräckjärn. Nu ska Kirunas kommunalråd Mats Taaveniku ta kontakt med regeringen för att diskutera vad regeringen kan hjälpa Kiruna med i gengäld.
”Kolonialism” är ett potent invektiv, så den tidigare S-ministern Anders Sundström, numera ordförande för gruvbolaget Kaunis Iron, använder det när staten nu vill att gruvbolagen ska betala själva för utbyggnad av Malmbanan, även om de inte utnyttjar den. En helt ny typ av finansiering för infrastruktur. ”För mig liknar det kolonialism där man suger ut det man kan av norra Sverige. Det här hade aldrig accepterats av industrier söderut” säger Anders Sundström till DN. Kaunis Iron är visserligen inte folkvalt, ett kommersiellt egenintresse får man förutsätta, men han menar samma sak som Mats Taavinaku.
I debatter som dessa kan regeringen och skattebetalarna peka på hur många norrlandskommuner som överlever tack vare det kommunala utjämningssystemet som flyttar pengar från storstäder i söder till glesbygder i norr. Men protesterna gestaltar samtidigt ett 500 år gammalt gnissel mellan centralmakten och socknarna, förlåt, kommunerna. Redan Gustav Vasa fick på käften av bergsmännen, så hans efterträdare i Rosenbad borde ha lärt sig. Tills en grundlagsreform avskaffar kommunerna får regeringen respektera att de existerar, företräder egna väljare och vill få ersättning när de blir överkörda. Man ska inte behöva vara same för att protestera när regeringen agerar Marie Antoinette norr om polcirkeln.