Berusade av utnämningsmakt?
Kompisrekryteringar är en jävla skit, men nu har regeringen baxat den ända till MSB.
Toppbild: TT
Den politiska lämpligheten i att liberala riksdagsledamoten Anna Starbrink fick toppjobbet som överdirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) kan knappast ifrågasättas. Inte ur Tidö-synvinkel, i alla fall, eftersom Johan Pehrson därigenom fick bort en stridbar internkritiker mot SD-samarbetet.
Men hur lämpligt var själva rekryteringsförfarandet? Expressen har nu uppmärksammat att Starbrink fick jobbet bara en vecka efter att hon hade skickat in sin ansökan. Och att hon sökte tjänsten nio månader efter att ansökningstiden formellt gått ut. Och att det fanns 56 andra sökande, många tungt meriterade.
I ett förklarande mejl skriver regeringskansliets presstjänst att även om Starbrinks ”formella ansökan inkom i slutet av rekryteringsprocessen”, hade hon varit aktuell för uppdraget tidigare än så.
Förklaringen övertygar inte. I stället hamnar fokus återigen på Tidöpartiernas udda metoder för att tillsätta höga tjänster.
Förra landshövdingen Anna Kinberg Batras lapp i receptionen är redan en klassiker. Den ledde som bekant till hennes avgång. Frågetecken finns också för Ulf Kristerssons rekrytering av gamla kompisen Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare. Han tvingades lämna i januari, efter slarv med hemliga handlingar plus en del annat.
Att ha rätt partibok verkar vara viktigt i Tidö-Sverige. Irene Svenonius, tidigare M-topp i Stockholm, landade en nyinrättad tjänst som överdirektör på Statens fastighetsverk. Riksdagsledamoten Carina Ståhl Herrstedt (SD) blev landshövding i Gävleborg.
Annars var det ju ett högprofilerat projekt för den Alliansregering som tillträdde 2006, att plocka ner betydelsen av såväl vänskapsband som partibok.
– Det är uppenbart att det lönar sig att vara kompis med statsministern om man eftersträvar ett välbetalt statligt toppjobb, sade till exempel Stefan Attefall (KD) - som kom att bli civil- och bostadsminister - när han inför valet 2006 presenterade förslag om reformerad utnämningsmakt.
En moraliskt högstämd rapport hade man tagit fram också, ”Perssons kompi(s)ar” - syftandes alltså på dåvarande statsminister Göran Persson, inte Johan Pehrson. I den hamrades budskapet in, att socialdemokratisk parti- och vänskapskorruption var legio när generaldirektörer, landshövdingar och andra statliga chefer skulle tillsättas.
Ett nytt regelverk sjösättes. Det stipulerade, bland annat, att kravprofiler skulle upprättas och att lediga tjänster till ledande befattningar skulle utannonseras (mer ambitiöst än med lapp i reception, får man förmoda).
Men det verkar alltså ha gått sisådär med den långsiktiga efterlevnaden. Vilket riskerar tära på Tidöpartiernas trovärdighet. För i folkdjupet ses det strängt på den här typen av beteende, vilket visas av mängden uttryck som fördömer det. Lev som du lär. Kasta inte sten i glashus. Sopa först rent framför egen dörr.
Och eftersom KD suttit på höga hästar i den här frågan, varför inte klämma till även med en rad ur Matteusevangeliet: Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget?
Den politiska lämpligheten i att liberala riksdagsledamoten Anna Starbrink fick toppjobbet som överdirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) kan knappast ifrågasättas. Inte ur Tidö-synvinkel, i alla fall, eftersom Johan Pehrson därigenom fick bort en stridbar internkritiker mot SD-samarbetet.
Men hur lämpligt var själva rekryteringsförfarandet? Expressen har nu uppmärksammat att Starbrink fick jobbet bara en vecka efter att hon hade skickat in sin ansökan. Och att hon sökte tjänsten nio månader efter att ansökningstiden formellt gått ut. Och att det fanns 56 andra sökande, många tungt meriterade.
I ett förklarande mejl skriver regeringskansliets presstjänst att även om Starbrinks ”formella ansökan inkom i slutet av rekryteringsprocessen”, hade hon varit aktuell för uppdraget tidigare än så.
Förklaringen övertygar inte. I stället hamnar fokus återigen på Tidöpartiernas udda metoder för att tillsätta höga tjänster.
Förra landshövdingen Anna Kinberg Batras lapp i receptionen är redan en klassiker. Den ledde som bekant till hennes avgång. Frågetecken finns också för Ulf Kristerssons rekrytering av gamla kompisen Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare. Han tvingades lämna i januari, efter slarv med hemliga handlingar plus en del annat.
Att ha rätt partibok verkar vara viktigt i Tidö-Sverige. Irene Svenonius, tidigare M-topp i Stockholm, landade en nyinrättad tjänst som överdirektör på Statens fastighetsverk. Riksdagsledamoten Carina Ståhl Herrstedt (SD) blev landshövding i Gävleborg.
Annars var det ju ett högprofilerat projekt för den Alliansregering som tillträdde 2006, att plocka ner betydelsen av såväl vänskapsband som partibok.
– Det är uppenbart att det lönar sig att vara kompis med statsministern om man eftersträvar ett välbetalt statligt toppjobb, sade till exempel Stefan Attefall (KD) – som kom att bli civil- och bostadsminister – när han inför valet 2006 presenterade förslag om reformerad utnämningsmakt.
En moraliskt högstämd rapport hade man tagit fram också, ”Perssons kompi(s)ar” – syftandes alltså på dåvarande statsminister Göran Persson, inte Johan Pehrson. I den hamrades budskapet in, att socialdemokratisk parti- och vänskapskorruption var legio när generaldirektörer, landshövdingar och andra statliga chefer skulle tillsättas.
Ett nytt regelverk sjösättes. Det stipulerade, bland annat, att kravprofiler skulle upprättas och att lediga tjänster till ledande befattningar skulle utannonseras (mer ambitiöst än med lapp i reception, får man förmoda).
Men det verkar alltså ha gått sisådär med den långsiktiga efterlevnaden. Vilket riskerar tära på Tidöpartiernas trovärdighet. För i folkdjupet ses det strängt på den här typen av beteende, vilket visas av mängden uttryck som fördömer det. Lev som du lär. Kasta inte sten i glashus. Sopa först rent framför egen dörr.
Och eftersom KD suttit på höga hästar i den här frågan, varför inte klämma till även med en rad ur Matteusevangeliet: Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget?