Beslut om gårdsförsäljning bra – men kunde ha gått längre

Efter nästan två decennier och tre utdragna, statliga utredningar är det sannolikt klart: gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker kan bli en verklighet redan den 1 juni år.  För de svenska dryckesproducenterna är detta ett steg i rätt riktning. 

Det har för många länge framstått som en självklarhet i ett land där mathantverket blomstrar. Sverige har fram tills idag varit det enda land i EU att inte tillåta gårdsförsäljning – att kalla händelsen historisk är knappast en överdrift.

Argumenten är många. Både besökare och producenter betraktar gårdsförsäljning som berikande. En del har redan tidigare kunnat erbjuda sina produkter i egna restauranger och barer, men detta blir pricken över i:et.

Svensk dryckesbransch har genomgått stora förändringar, med en kraftig ökning av mikrobryggerier, sprittillverkare och ciderproducenter under senare år. Svenskt vin har förvandlats till något mer än bara kuriosa – från en rörelse driven av några få pionjärer under sent 1990-tal, till en del av den internationella vinkartan. Idag finns runt 200 vinproducenter i landet, varav ett 50-tal är kommersiella.

Merparten av Sveriges vingårdar finns i Skåne, där soltimmarna är generösa och jordmånen väl lämpad för druvodling. Men även Öland, Gotland, Halland, östra sidan av Vättern, Blekinge, Östergötland och den småländska kusten är hem till några av Sveriges vingårdar.

Att odla i ett nordligt klimat medför en del utmaningar. En av dessa handlar om druvor: de flesta producenter odlar så kallade hybriddruvor – såsom solaris, rondo och regent – härdiga sorter som är framtagna för att hantera kyla och sjukdomsangrepp. Vårt svala klimat tenderar att ge friska, aromatiska viner. Förvänta dig med andra ord inga svulstiga, syltiga smakbomber.

Sverige som vinland befinner sig fortfarande i en läroprocess, men kunskaperna ökar ständigt, liksom kvaliteten på vinerna. Vitt och mousserande vin är de stilar som är mest fördelaktiga för våra förhållanden, men även det röda vinet blir allt bättre. Med en begränsad produktion och höga priser, kan försäljning på plats bli betydande för marknadsföringen av varumärkena. Förändringen kan också skapa nya arbetstillfällen och stimulera besöksnäringen. På Kullaberg bygger man exempelvis ut med en gårdsbutik, och Thora vingård på Bjärehalvön står väl rustad för framtiden med ny vinanläggning, butik och restaurang.

Men som kanske väntat, görs förändringen i försiktighetens tecken: mängden alkohol som kan inhandlas begränsas till tre liter vin, 70 cl sprit och tre liter öl, och försäljningen får bara ske i samband med arrangerade besök, som guidade turer eller provningar.

Detta innebär att effekten av den nya lagen är begränsad – kanske alltför begränsad.

Den kommer bara att gälla under sex år. Dessutom berör den endast mindre producenter – totalt cirka 600 – eftersom regeringen betonar att gårdsförsäljning ska ha en koppling till småskalighet. Effekten av ett sådant produktionstak blir tillväxthämmande, och lagens tidsbegränsning riskerar att leda till en rädsla att investera i gårdsförsäljningen. De som är måna om svenska alkoholdryckers framtid, måste därför sätta en röd bock i kanten.

Med detta sagt är beskedet ändå positivt. Utöver ett led i utvecklingen av svensk hantverksdryck, så är det ett litet steg bort från svenskt förmynderi, och kanske, ett litet steg närmare att få oss att känna oss som andra européer.

Sara Emilia Nässén är vinskribent, utbildad vid Slow Food-universitetet i Piemonte. Hon är en av programledarna i Italienpodden, Sveriges första podcast om italienskt vin.