Chockerande, olagliga gangsterfasoner
USAID skapades av John F Kennedy av en orsak. Nu skadar Trump och Musk USA:s plattform för "soft power", anser Inga-Britt Ahlenius.
Trump vilar inte på hanen. Redan på sin första ämbetsdag fryser han genom en ”executive order” allt bistånd från USAID, den amerikanska biståndsmyndigheten. Plötsligt blir hundratals biståndsprojekt världen över utan finansiering, många av dem med mycket stor betydelse för akuta humanitära insatser. Under helgen endast fjorton dagar efter att Trump tillträtt som president forcerar hans hejdukar dörrarna till USAIDs kontor, tar hand om hemlig dokumentation, stänger dörrarna för personalen och avskedar på stående fot dem som protesterar. På måndagen kommer personalen inte in i byggnaden.
Det är rena gangsterfasoner, det är inte bara chockerande, oerhört och uppseendeväckande. Det är också olagligt. Målet att "rensa upp i träsket”, den amerikanska administrationen, och ta hem besparingar på ett antal miljarder har inletts genom att strimla USAID, en myndighet med 10 000 anställda, 40 miljarder i anslag, motsvarande cirka 1 % av den federala budgeten. Av Musk beskrivs USAID som en byråkrati som slussar amerikanarnas pengar till marxister och banditer. Ett huggormsbo är det, som man helt borde göra sig av med. Inte heller den amerikanska allmänheten ägnar USAID någon större uppmärksamhet eller kärlek. Nu skyfflas resterna in i State Department under Marco Rubio.
USAID inrättades under federalt lagskydd av Kennedy 1961, under det kalla kriget. Ungefär samtidigt etablerades US Peace Corps genom en ”executive order”. Strategien var att mota Sovjetunionens maktambitioner genom att bygga upp amerikansk "soft power”. Man skulle påverka omvärlden med sin attraktionskraft, värva anhängare och bygga inflytande i världen utan vapenmakt. Att bygga "soft power" tar decennier, att riva det är snabbt gjort och inledningen har utspelats i rasande fart. Putin myser i Kreml.
Det borde inte gå att pulvrisera en myndighet med skydd under federal lag, men demokraterna sitter än så länge tysta och tittar på. Inte heller republikanerna reagerar. Det verkar inte finnas mycket kraft i den amerikanska konstitutionen som bygger på maktdelning med kongressen som balanserande kraft mot exekutiven, presidenten. Trump kan inte ha tänkt länge när han släppte loss sin superhejduk på besparingsstråt - mot en besparing på mindre än 1 procent av budgeten togs risken för en omfattande minskning av USAs inflytande och makt i världen. Ännu ett skott i foten?
Inga-Britt Ahlenius har varit generaldirektör för Riksrevisionsverket, korruptionsutredare åt EU-kommissionen och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision
Trump vilar inte på hanen. Redan på sin första ämbetsdag fryser han genom en ”executive order” allt bistånd från USAID, den amerikanska biståndsmyndigheten. Plötsligt blir hundratals biståndsprojekt världen över utan finansiering, många av dem med mycket stor betydelse för akuta humanitära insatser. Under helgen endast fjorton dagar efter att Trump tillträtt som president forcerar hans hejdukar dörrarna till USAIDs kontor, tar hand om hemlig dokumentation, stänger dörrarna för personalen och avskedar på stående fot dem som protesterar. På måndagen kommer personalen inte in i byggnaden.
Det är rena gangsterfasoner, det är inte bara chockerande, oerhört och uppseendeväckande. Det är också olagligt. Målet att ”rensa upp i träsket”, den amerikanska administrationen, och ta hem besparingar på ett antal miljarder har inletts genom att strimla USAID, en myndighet med 10 000 anställda, 40 miljarder i anslag, motsvarande cirka 1 % av den federala budgeten. Av Musk beskrivs USAID som en byråkrati som slussar amerikanarnas pengar till marxister och banditer. Ett huggormsbo är det, som man helt borde göra sig av med. Inte heller den amerikanska allmänheten ägnar USAID någon större uppmärksamhet eller kärlek. Nu skyfflas resterna in i State Department under Marco Rubio.
USAID inrättades under federalt lagskydd av Kennedy 1961, under det kalla kriget. Ungefär samtidigt etablerades US Peace Corps genom en ”executive order”. Strategien var att mota Sovjetunionens maktambitioner genom att bygga upp amerikansk ”soft power”. Man skulle påverka omvärlden med sin attraktionskraft, värva anhängare och bygga inflytande i världen utan vapenmakt. Att bygga ”soft power” tar decennier, att riva det är snabbt gjort och inledningen har utspelats i rasande fart. Putin myser i Kreml.
Det borde inte gå att pulvrisera en myndighet med skydd under federal lag, men demokraterna sitter än så länge tysta och tittar på. Inte heller republikanerna reagerar. Det verkar inte finnas mycket kraft i den amerikanska konstitutionen som bygger på maktdelning med kongressen som balanserande kraft mot exekutiven, presidenten. Trump kan inte ha tänkt länge när han släppte loss sin superhejduk på besparingsstråt – mot en besparing på mindre än 1 procent av budgeten togs risken för en omfattande minskning av USAs inflytande och makt i världen. Ännu ett skott i foten?
Inga-Britt Ahlenius har varit generaldirektör för Riksrevisionsverket, korruptionsutredare åt EU-kommissionen och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision